minitvättstuga

Men tänk, så mycket jobb det kan vara att renovera en sådant litet rum trots dess litenhet. Det var länge sedan i denna blogg jag skrev om när jag började med att dra tapeter där inne. Det var helt galet, skojar inte om det var 17 lager tapet.
Vi har varit lite osäkra på hur vi velat ha det där rummet, så därför har det fått stå tills nu för någon vecka sedan.
Nu är den i alla fall klar, förutom lite småjobb. Robin ska bland annat bygga ett element skydd till det hiskeligt fula elementet. Elementet, inte bara ser fult ut, är också väldigt svårt att rengöra och kan nog göra riktigt fula hack i en liten skalle som ramlar mot den. (Tack till mina svärföräldrar som kom på den briljanta idén med att bygga ett elementskydd!)
Fönsterfodret är inte uppsatt och inte heller någon gardin, vilket för mig är bland det viktigaste i ett rum :P Men det kommer, var så säker. Måste bara leta mig till en tygaffär och inhandla tyg till gardinen först.

Det är så svårt att ta kort på rummet, för det är ju som sagt så litet, men så här såg det i alla fall ut förut.

Här har vi satt upp gipsskivor och cover up tapeter.

Och till sist, målat och klart :)
..hade för mig att jag hade valt en lite mörkare nyans på den turkosa färgen, men det blev bra så här också..

pippi tröja/or :)

Nej, jag har inte fött barn än...

I går fick jag sådan väldig energi och städade och fejjade hela förmiddagen. Var så inne i städandet så att jag nästan glömde bort att äta. Upptäckte efter ett tag att jag började känna mig snurrig och att händerna skakade och vibrerade när jag försökte hålla dem stilla. Inte så bra kanske, men städat och fint blev det i alla fall.

Idag är jag istället rätt så slö.
Har pysslat med att stoppa tjockstrumpor hela förmiddagen. Vilket är SÅ tråkigt. Och jag måste medge att jag är riktigt usel på det också. Många hemmafruar från förr skulle vända sig i graven om de såg mina försök till stoppningar. Har dessutom inte riktigt tålamod till det, så vi får väl se om jag någonsin blir klart.

Jag har en konstig förmåga att inte lyckas färdigställa saker jag börjat på. Har flera hantverk här i mina vrår som bara ligger och väntar på att få bli klara. Började exempelvis på att brodera en duk för många herrans år sedan. Den är helt klar förutom att det saknas en liten ros som jag bara inte fått mig till att brodera dit.
Fick av mamma i julklapp ett mönster och garn till ett par jättefina låånga strumpor. Hade helt glömt bort dem tills för någon vecka sedan då jag återfann dem och började genast sticka, som en galning faktiskt. Gjorde nästan ingenting annat än att sticka. Nu är en klar och den andra är bara påbörjad och ligger nu och bara väntar på att få bli klar den också så att jag kan använda dem. Tänkte om jag erkänner mina synder här för er, kanske jag blir lite mer ordentlig och lyckas färdigställa mina åtaganden..

En som är mycket duktig på att färdigställa det hon påbörjat är min kära mor. Jag har väldigt länge velat ha en Pippi tröja. Men jag är ju högst medveten om mina brister så att köpa garn och mönster till en skulle vara som att ge timmer åt min man och säga bygg ett hus, det skulle aldrig bli klart (förlåt Robin, men det är sant). Haha, jag kanske skulle få ha på mig den till min egen begravning....möjligtvis.
Min mor har nu i alla fall stickat en åt mig, inte bara det, en till Elias och bäbisen också. Sådana överraskningar gör mig mer än glad.
Är dock lite putt över att det helt plötsligt blivit hur poppis som helst med att ha just en Pippi tröja. När jag började vilja ha en såg jag nästan ingen som hade en.

Här är söta Elias i sin. Jag får själv inte använda den efter stränga order från min mor. Magen måste bort först så att jag inte töjer ut tröjan. Den och bäbisens hänger nu på varsin galge i hallen och väntar på oss :)

Nu håller vi tummarna att det inte ska dröja allt för länge innan bäbisen har tänkt sig att komma ut!

föräldraliv

Nu är snart tvättstugan klar! Jihoo! Min morfar kommer snart och drar lite el, Robin ska sätta upp någon till hylla och dörr och fönsterfoder, men sedan är den bara att använda. Ska visa lite bilder senare.

Måste bara få skryta lite över min fina kille. Elias har sedan en vecka tillbaka haft det väldigt svårt att kunna somna på kvällarna. Skyller allt på den här sista förkylningen som fortfarande har sitt grepp om hans fina näsa och hals. Det kan ta allt från en halv timma upp till 3 timmar att lägga honom. Vilket har tärt rätt så mycket på hans kära föräldrar.
Ikväll började allt så bra. Fick, efter lite bråk, borsta alla hans tänder sedan läste vi två böcker, bytte till pyjamas, ny blöja och låg sedan och myste och pratade en stund i min säng tills det var dax för honom att krypa ner i sin säng. Lite motsträvig var han allt, men gick ändå med på att lägga sig. Vi bad Gud som haver barnen kär och sa go´natt. Jag la mig i vår säng och han låg alldeles stilla i sin säng.
Efter 20 minuter sträckte jag på mig i sängen och råkade sparka till några leksaker som låg i sägen som skramlade så där riktigt härligt. Nooooo! Låg alldeles stilla och höll andan. Skulle han reagera på ljudet? Jojjemensan, han satte sig klarvaken upp i sängen och frågade; "vad lät mamma?" Sedan var det att börja om från början.
Han bara grät mer och mer vad än jag sa och blev bara mer arg. "Ilias kan inte sova!" skrek han om och om igen. Han fick komma till mig och så läste vi två böcker till. Det gick inte på något annat sätt att få honom lugn igen.
Efter två böcker och en om läsning av den första boken sa jag "nu Elias är det dax att sova". Lite motsträvig var han allt, jag sa "du kan väl prova i alla fall?" Han la sig på kudden och sa tyst för sig själv när jag gått några steg i från sängen "Ilias kan, Ilias kan..." Sedan somnade han efter att ha legat alldeles stilla ungefär en kvart.
Så underbart söt! Det darrade till i det ömma modershjärtat när jag hörde honom försöka peppa sig själv.

Många gånger frågar man sig själv vad man egentligen har gett sig in på. Det här med föräldraskap är verkligen ingen lätt match. Vilket jag i och för sig aldrig har påstått. Man vill helt enkelt bara bryta ihop och lämna jordens yta vid vissa tillfällen. Men så händer sådana till synes små händelser, men som gör att det åter igen känns som att livet som förälder är det bästa som någonsin har hänt en.

Mardrömmar..

Vaknade i natt (eller tidigt i morse rättare sagt) av en arg mans röst i mitt huvud som sa; "nähäpp, får jag inte ta kort på dig då kan jag lika gärna hugga huvudet av dig!" Usch! Sedan gick det inte att sova något mer. Ska nog sluta se på serier som bron och den som dräper. Är nog lite för psyksvag för sådana program, men de är ju så spännande och bra så det går ju inte att missa.

När jag var gravid med Elias drömde jag riktigt obehagliga mardrömmar. Robin fick ligga och trösta mig långa stunder efter att jag kallsvettig och gråtande vaknat av någon hemsk dröm mitt i natten. Det var särskilt en dröm som var jag kommer ihåg än idag.
Drömmen var som en följetong och förföljde mig genom flera nätter i rad. Flera ur min familj blev mördade och tillslut hade jag bara min pappa och syster kvar i livet.
Mins särskilt en natt då jag fick se på när Peter och Frida (Robins mellanlillebror och han fru) blev mördade mitt framför ögonen på mig. Huga!
Det komiska i det hela är att det visade sig efter några nätters följetong att det var min farmor som var seriemördaren. Haha min fina, snälla, gamla farmor som inte gör en fluga förnär i verkligheten. Ja man kan skratta åt det nu, men i drömmen var det riktigt obehagligt..

Nu till något trevligare. Elias säng är klar. Eller rättare sagt han sover i den, men jag skulle behöva måla innersidan ett varv till.
Det kändes bara så dumt att när han lärt sig så bra att sova i storkille säng hos sin farmor och farfar att sedan vänja honom tillbaka till spjälsängen när vi kommit hem för att sedan måsta börja om igen med att vänja honom vid att sova i stor sängen igen. Nej, jag och Robin bar helt sonika ner sängen som den var och Elias är riktigt duktig på att somna och sova i den. ....Inte alla kvällar, men de flesta...

Så här såg den ut före det evinnerliga slipandet och målningen.

Och nu så här. Har tänkt måla en lite uggla på gaveln ovanför huvudkudden, men jag får se när det blir.

Nu står spjälsängen bäddad och klar vid min säng och väntar på sitt innehåll. Längtar så gräsligt, för nu är jag less!

Magen

Ja nu lever jag i väntans tider. Önskar att ungen lika gärna kunde komma ut just nu på studs, samtidigt som jag har alldeles för mycket saker jag gärna vill ha gjort före "den" kommer ut, samtidigt som jag har alldeles för ont i kroppen och är på tok för trött hela dagarna för att orka göra allt det där som jag skulle vilja ha gjort. Vilket öde. Ja det är bara att försöka gilla läget.

Min fantastiske make och jag har nu i alla fall satt upp gipsskivor, spacklat, slipat och tapetserat (cover up tapet) klart i tvättstugan. Nu är det "bara" målningen kvar och att sätta alla hyllor på plats. Det är aningens svårt att få i hop tid till renovering när vi har en 2 åring som gärna vill vara med och hjälpa till. När vi höll på att sätta upp gipsskivorna ville han så gärna hjälpa pappa att banka. Vilket slutade i att Robin fick några extra fina hål att spackla igen..

Jag och magen för några veckor sedan...

..och för någon dag sedan..

Magen ser helt galet rolig ut. Som att man stoppat in en boll under skinnet. Med Elias gick jag upp cirka 20 kilo, men denna gång endast 7. Konstigt att det kan vara så stor skillnad. Det känns ändå som att jag upplevt denna graviditet som mycket jobbigare.
Ska bli "spännande" att få uppleva hur förlossningen kommer att gå denna gång..

Lite gnäll och lite härligheter.

Ja livet upphör aldrig att förvåna en. Blev kallad älskling av Stephan Ärlebrandt i morse, kanske inte det jag hade förväntat mig av denna dag. Nej vi skippar förklaringen, blir mycket roligare så här.

Lite gnäll och klag har väl ingen dött av, så här kommer det lite; Min mage tar livet av mig!!! Hade samma problem mot slutet av graviditeten när jag var gravid med Elias. När frukosten inmundigas och kommer ner i den så kallade magsäcken gör den SÅ gräsligt ont och fortsätter sedan att plåga mig genom hela intestinum tenue (låter mycket häftigare än att skriva tunntarmen :P). Fy vale! Jag vet inte vad det kan bero på, men så är det i alla fall. Blä, blä, blä!
Ja nu har jag fått gnälla lite, så nu känns det genast mycket bättre..

Robin drog i väg till Norrköping på någe sådant däringa patsorsgrejs (konstig och svårläst mening jag vet), så jag och Elias bestämde oss för att dra till Kristineberg i stället för att gå här hemma och vanka och nöta på varandra.
Åh vilken vecka vi har haft sen.
Har sluppit att laga mat (vilket är bland det tråkigaste jag vet, att laga den alltså inte att slippa att laga den), farmor Siw är dessutom en av de bästa matlagerskor jag känner så det var en ren fröjd.
Elias har gjort riktigt stora framsteg under veckan, han har lärt sig att sova i växasäng, bajsa på stortoan och simma med simringar utan att vi håller i honom. De ni! Försök själva att lyckas med sådana stora framsteg på bara en vecka.
Och så har vi fått umgås med farmor Siw och farfar Alf-Uno så klart.

Tänk nu har jag bara 3 veckor kvar till den beräknade dagen. Både fasar och längtar på samma gång. Har ju vant mig vid att få sova hela nätterna (oftast i alla fall) och att ha bara ett barn att ta hand om.
Elias var ju den underbaraste guldgossen som spädbarn, så nu bereder jag mig på det värsta, kolik kanske? Självklart hade vi oxå hela vaknätter med Elias då man fick gå runt och vagga och försöka trösta honom, men det var inte så farligt många. När Elias var fyra månader sov han sin första hela natt, så nej honom kan vi absolut inte klaga på. Ja vi får se hur det går. Det går ju hur som helst inte att veta eller att göra något åt i för väg. Det får vi ta då.

Har nu packat bb-väskan. Det kan ju faktiskt hända nu vilken dag som helst. Det där som gör så horribelt ont så man faktiskt vill dö (så upplevde jag det i alla fall), men ändå är så fantastiskt att man kan tänka sig att göra det igen, igen och igen..
Håller tummarna att jag inte behöver gå över tiden, men "den" får gärna vänta med att komma ut tills dess att jag och Robin renoverat tvättstugan klart.
Gaaah tänk om man ändå fick bestämma!