Lite gnäll och lite härligheter.

Ja livet upphör aldrig att förvåna en. Blev kallad älskling av Stephan Ärlebrandt i morse, kanske inte det jag hade förväntat mig av denna dag. Nej vi skippar förklaringen, blir mycket roligare så här.

Lite gnäll och klag har väl ingen dött av, så här kommer det lite; Min mage tar livet av mig!!! Hade samma problem mot slutet av graviditeten när jag var gravid med Elias. När frukosten inmundigas och kommer ner i den så kallade magsäcken gör den SÅ gräsligt ont och fortsätter sedan att plåga mig genom hela intestinum tenue (låter mycket häftigare än att skriva tunntarmen :P). Fy vale! Jag vet inte vad det kan bero på, men så är det i alla fall. Blä, blä, blä!
Ja nu har jag fått gnälla lite, så nu känns det genast mycket bättre..

Robin drog i väg till Norrköping på någe sådant däringa patsorsgrejs (konstig och svårläst mening jag vet), så jag och Elias bestämde oss för att dra till Kristineberg i stället för att gå här hemma och vanka och nöta på varandra.
Åh vilken vecka vi har haft sen.
Har sluppit att laga mat (vilket är bland det tråkigaste jag vet, att laga den alltså inte att slippa att laga den), farmor Siw är dessutom en av de bästa matlagerskor jag känner så det var en ren fröjd.
Elias har gjort riktigt stora framsteg under veckan, han har lärt sig att sova i växasäng, bajsa på stortoan och simma med simringar utan att vi håller i honom. De ni! Försök själva att lyckas med sådana stora framsteg på bara en vecka.
Och så har vi fått umgås med farmor Siw och farfar Alf-Uno så klart.

Tänk nu har jag bara 3 veckor kvar till den beräknade dagen. Både fasar och längtar på samma gång. Har ju vant mig vid att få sova hela nätterna (oftast i alla fall) och att ha bara ett barn att ta hand om.
Elias var ju den underbaraste guldgossen som spädbarn, så nu bereder jag mig på det värsta, kolik kanske? Självklart hade vi oxå hela vaknätter med Elias då man fick gå runt och vagga och försöka trösta honom, men det var inte så farligt många. När Elias var fyra månader sov han sin första hela natt, så nej honom kan vi absolut inte klaga på. Ja vi får se hur det går. Det går ju hur som helst inte att veta eller att göra något åt i för väg. Det får vi ta då.

Har nu packat bb-väskan. Det kan ju faktiskt hända nu vilken dag som helst. Det där som gör så horribelt ont så man faktiskt vill dö (så upplevde jag det i alla fall), men ändå är så fantastiskt att man kan tänka sig att göra det igen, igen och igen..
Håller tummarna att jag inte behöver gå över tiden, men "den" får gärna vänta med att komma ut tills dess att jag och Robin renoverat tvättstugan klart.
Gaaah tänk om man ändå fick bestämma!