Skördemarknad

I lördags var det skördemarknad i en ort nära mig som heter Lövånger. Jag älskar denna marknad. Lagom stor och full med så mycket fint. Hantverk, odlat, närproducerat och närodlat.
Jag och min faster Anna åkte tillsammans dit och vandrade runt bland många fina intryck av smaker, lukter och syner. Det är härligt att få stå vid ett marknadsstånd och gräva in sina fingrar i vackra, fina fårskinn eller ett annat där man får smaka på god honung, marmelader eller äppelsaft. Kolla in fina perenner, köpa färska närodlade morötter eller titta och känna på fina handgjorda klädesplagg.
Jag var så full av intryck då jag kom hem så jag tänkte att jag mest bara tittat och inte köpt någonting. Sa till och med till min man att jag inte köpt något. Med det gjorde jag, trots att jag mest "bara" upplevde och vandrade runt och tittade.

Polkagrisar måste jag alltid ha med mig hem. SÅ fint och så gott. Lakritsblandningen kan jag säga är en riktig höjdare. Mums!

Klubbor till barnen.

En liten "knippe" änglar från kyrkans fair trade stånd. Så gulliga och fina.

Jag fryser väldigt ofta om fötterna, men är numer väldigt dålig på att sticka. Tar mig inte tid till det helt enkelt. Blev så glad då jag hittade dessa, fina och varma. Maskinstickade dock, men ändå helt underbara. Jag kan bara gissa vad de skulle kosta om det var någon som själv för hand hade stickat dem. Jag är så trött i mitt lille huvud, mer än vanligt faktiskt, numer så jag kom faktiskt inte i håg alls vad hon berättade vad det var för garn i sockarna. Men jag minns att jag lyckligt stod med dessa sockar i min hand efter att jag betalt dem.

Naturfärgat garn. Alltså visst är det bara såå vackert! Dessa två nystan har jag tänk ska bli en sjal. Fick ett mönster med garnet och jag hoppas att jag snart finner mod att ta tag i projektet. För tänk så fin och mysig den kommer att bli! Åh!

Vaaarma, sköna vantar. Och inte minst fina, blev kär vid första ögonblicket. "Varför har jag så lätt att kära ner mig i saker?!" både tänker jag för mig själv och säger högt till Anna. Hon skrattar, hon är nämligen lika som jag.