Kall majmånad

"Mor nu har våren kommit mor! Nu får vi gå utan strumpor och skor!" Ja så skulle man ju kunna tycka, men som även sången lyder så är ej så fallet. Våren är kommen ja, men strumpor och skorna, de får sitta kvar på fötterna ett bra tag till.

Maj i år är kylig och kall här uppe hos oss. Solen är varm, men luften inte. En stund så haglar det, en annan blåser med kyliga vindar. Där emellan så lyser solen varmt och skönt.

Mina odlingar växer så det knakar och det bärs ut och in, dagarna i ända. Mina salviaplantor blev tvärt så långa och gängliga så jag klippte av dem. Hoppas på att de hinner växa till sig under denna månad så det kan blomma i sommar. Kanske toppade jag dem påtok för sent, aja vi får väl se hur det går.

Ute har naturen liksom stannat till i väntan på att få spricka ut i all sin gröna prakt när värmen kommer.

Regndroppar på videkissar tycker jag är så väldigt vackert.

I väntan på lövsprickningen dricker vi björksav som vi tappat från ett av våra egna träd på gården.

Det har en väldig söt smak och gör att vårkänslorna vaknar ordentligt i kroppen.

Lillkisse blev också nyfiken på denna "livets dryck".

Jag har ingen rabatt vid en varm södervägg, så hos oss kommer vårblommorna senare än hos andra här i kring.

Jag har väntat och väntat i spänning på att få se om lökarna jag och minstlillan satte i höstas skulle växa och SE här kommer de! Så roligt!

Andra små söta gula solar bland allt det andra bruna.

På den skuggigaste platsen tävlar krokusar och liljekonvaljer om att få hinna upp först.

Träffade en söt liten grön kompis i mitt krattande av gården.

Hänger ut tvätten att torka, dock torkar den väldigt sakta i den kalla luften. Händerna mina blir röda, stela och kyliga, men att få hänga tvätten ute är bland det bästa jag vet så det får gå ändå.

Är klädd som att det skulle vara oktober. Flera lager av stickat och kjol eller klänning i kraftigt vävt bomullstyg.

Mina älskade luktärtor klarar sig hur bra som helst trots kylan. De blev lite knäckta där då det plötsligt kom en decimeter av snö och jag fick rädda in dem till en plats på kallvindan istället.

Men titta! De små stängerna som skrumpnat ihop och dött har inte dött hela vägen ner. De förgrenar sig istället fint längst ner där det växer nytt hopp.

Nej ge inte upp! Det är mitt råd till dig med allt här i tillvaron. Se och lär bara på dessa små luktärtor.