Sköna maj välkommen!! Maj, jag älskar maj. Önskar att maj kunde vara dubbelt så lång. För det är ju så eländigt med denna månad att den går alldeles påtok för fort. Det finns alltid så mycket att göra så tiden rusar fram i faslig fart. Samma visa varje år, februari och mars maaasar och segar fram medan april och maj försvinner i ett enda litet blink.
Jag plockar små blomsterbuketter med alla älskade vårblommor. Egentligen skulle min lilla familj befinna sig sig i de västkustliga delarna av vårt avlånga land, vandra i ljusgröna lummiga skogar, plocka vitsippor vid vita ängar och dra in doften av alla körsbärsblommor och äppelblom.
Covid -19 satte tyvärr stopp för det. Men det kommer fler vårar och andra möjligheter att resa. Nu är vi istället glada över att få vara tillsammans hela familjen här hemma och njuta av allt som naturen här har att ge.
Små vårsolar i små söta vaser.
Penseér i alla kulörer planterar vi i urnor och korgar.
Känslan i att få ställa de tunga, klumpiga vinterskorna på hyllan och vandra runt i vårskorna i stället.
Glädjas åt de fina vårblommorna som trotsar kylan och tränger upp genom den hårda marken och lyser upp de annars brungrå nyanserna.
Jag kånkar tomater, chili, solrosor och andra växtligheter. Ut och in, ut och in. Ut i värmen och ljuset under dagarna och in för skydd från kylan under natten. Ett växthus med tillgång till el och värme skulle inte sitta fel. Om några år kanske det kan bli så för mig. Hoppas på det.
Vårens första pinnglass äts vid solväggen.
Ursöta små äppelblommor börjar träda fram på mina inplockade knotika grenar.
Narcisser, vackert gulbleka, jag plockat i mina föräldrars rabatt.
Sista dagen i april gick vi över till granngården för att titta på årets majbrasa, grilla korv, marshmallows och värma händer och rumpor vid eldens glöd. Att umgås på just denna plats har blivit mer eller mindre en tradition. I år dock utan fikagemenskapen inomhus. Vi vandrade istället hem till vårt egna lilla bo, drack varm choklad och åt varma mackor.
Något så fascinerande som eld finns inte.
Första maj. Vägen i Skogshägna har äntligen torkat och ungarna får ta fram sina efterlängtade cyklar. Däcken ska pumpas och förra sommarens smuts tvättas bort.
Jag tar storebror med mig på ett äventyr på våra cyklar. Han lite tveksam först, men smittades snart av sin moders äventyrslust.
Vi cyklar in i skogen längst gamla grusvägar där ett ödehus tittar fram i en glänta. Ett måste att undersöka.
Ödehus, skrämmande och tilldragande på samma gång.
Det finns så mycket att inspireras av i ett sådant gammalt hus där tiden stått stilla och allt fått vara orört. Sorgligt samtidigt att ingen människa levt och andats inom husets väggar och motarbetat dess förfall.
Bakom huset fanns en tät, risig, trolls granskog.
Spår av mänskligt liv ute på gården.
Vi förundrades och blev mäkta imponerade av dessa tjocka stenmurar. Gissar att det en gång varit en matkällare kanske?
Vi styr kosan hemåt igen.
Stannar och vilar benen en stund, bygger ett litet stentorn under tiden.
Från skogen hörs ett brusande från vatten. Vi lämnar skogsvägen och letar oss in i skogen för att finna denna vackra kraftigt rinnande lilla bäck.
Fina stenar som slipats av det rinnande vattnet.
Ut på skogsvägen igen.
Små gröna glädjeämnen att plocka med sig hem från dagens utflykt.
Lövträdens silverlila nyanser just innan de små bladen spricker ut.
Åter hemma på gården och jag återgår till mina sysslor. Det finns så mycket att göra. Förbereder just nu ännu en stor odlingslåda, denna gång av sten. Sten är något som finns till en oändlighet här i Skogshägna. Tänk ändå så olika stenar kan vara, ingen är den andra exakt identisk.
Snacka om sagolikt magisk!! Djurungar alltså. Tror inte att det finns någon som kan motstå något så urgulligt. Att få njuta av dessa små, ett perfekt avslut på denna första av majmånads helger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar