Läkande natur

Har de senaste veckorna halkat lite sakna ner i dysterheten. Det har satt ett grått dassigt moln kringom allt jag gillar och allt jag gör. När sedan en av mina mediciner blev restnoterad så tog det stopp. Nej fy så ledsen jag blev och utan ork och lust. Särskilt i denna tid då livet återkommer i allt runtomkring och det finns så mycket jag älskar att göra.
Men nu har det kommit en vändning. Tack för det! Nu känner jag mig tillfreds och glad i allt igen, utan den där "dassigheten".
Min sista dag i denna vecka, då jag varit sjukskriven, fick minstlillan hälsa på några timmar på sin efterlängtade förskola. Jag fick vara helt fri och ensam hemma på gården. Tog, efter cykelturen ner till förskolan, mig en fillunch ute i trädgården. Satte mig skönt under en ullfilt med en bok i knät och kände mig så lättat och glad i livet.

Hade plockat mig en liten blombukett på hemvägen som jag satte i en vas.

Efter lunchen och bokläsningen vandrade jag i väg på en lång promenad i skogen här i kring.

Det finns så mycket att se i en skog. Så mycket att förundras över.

Kom till en liten tillfällig minisjö av vårvatten. Såg det inte först, men i den föregick det fullt av liv.

Så irriterande att inte ha med sig zoomobjektivet. Ingen skärpa kan jag nu bjuda på, men se så söta små fåglar som vadade runt i gölen och åt insekter av bara den.

Satt i solen en bra stund och tittade på dessa små. Vandrade sedan vidare in i en skog jag bara gått utanför och aldrig, konstigt nog, inne i.

En gammal trolsk, hänförande skog med fallna träd, mossbeklädda grenar, stubbar och risiga träd som om man tittar alldeles extra mycket på kan man se ett, eller flera ansikten träda fram i dess skrovliga skinn.

Tätt, tätt står de och solens strålar får kämpa tapper för att komma fram. Tycker mycket om att få vandra runt i en sådan typ av skog.

Kolla! Granar likt denna är inte ofta man stöter på.

Rötterna slingrar sig, likt ormar runt på marken och man får akta sig så att man inte råkar snava på dem.

Plockar en hel massa tickor till barnen att pyssla med en tråkig dag. Sätter mig sedan och vilar och försöker ta in allt det härliga.

Kliver tillslut ut från den täta skogen och ut till ån som rinner mellan åkrarna nedanför vår gård. Hej vad där bävrarna flitigt arbetat. Kors och tvärs lång fällda björkar. Vissa till och med avbarkade hela stammen. Vilket jobb.

Några hade de lämnat tack och lov. Ja än så länge i alla fall, vet inte riktigt vad de har för planer.

Vandrar över åkern mot vårt hem. Visst visade himlen på en väldig prakt. Naturen, en läkande plats.