Vinterfint i utmattningstid

 

Utmattning. Det är svårt att leva med. Den gör det svårt att hantera och förstå sin egen kropps signaler. 

På morgonen när jag tagit mig ur sängen, gnuggat morgongruset ur ögonen och fått på mig kläder känner jag mig helt och hållet fulladdad. Känner mig taggad för dagen som ska komma. Börjar jobbet och "krigar på" som en helt vanlig arbetsdag brukar se ut. Svårt att göra så mycket annat då man känner sig precis "som vanligt" och liksom mår bra. Tre timmar senare är mitt arbetspass slut och då är det liksom som att energin bara plötsligt rinner ut kroppen. Från 98 % till 7 %. Tar mig hem (ibland gråtande, ibland nynnande, ibland helt neutral) till ett tyst hus. Försöker sova och "starta om" hjärnan, vilket inte funkar då tankarna i skallen beter sig som en övertrött unge som springer omkring  utan att vilja stanna. Efter att hela arbetspassets händelser spelats upp i huvudet och bearbetats (eller vad som nu gjorts med det..?..) kommer plötsligt hjärnan på att, men ja nu är du ju hemma själv och kan göra precis vad du vill! Kul! Inte går det att vila med ett huvud i vilket det "poppar upp" en massa trevliga göromål i.. Sedan går dagen så, upp och ner, upp och ner. Typ så. Kan få enorma stresspåslag då jag sitter eller ligger stilla. Kan känna en stor glädje för den syssla jag håller på med till att helt tvärt bara tappa all lust och ork mitt i det jag håller på med. 

Det är svårt att veta hur man riktigt ska bete sig. När inget av kroppens reaktioner riktigt är logiska.    

Det bör lida mot advent. Jag vet inte, känner mig inte all sugen på jul. Kan sitta och njuta av bilder i tidningar på vackra julhem eller se hur det adventstökas i hemmen jag följer på Instagram. När det kommer till vårt eget hem känner jag mig inte sugen alls. Skulle inte vara något emot att ta November en omgång till och då ha ännu lite tid på mig att kanske börja längta. Vilket är ju helt emot mitt vanliga jag som brukar trampa och stampa i julens startgropar i längtan efter att få börja, ibland händer det även att jag tjuvstartat. 

Tja, det blir som det blir. Gissar att jag snart ändå trillar ner i det stora "julmyset" för att inte lämna stället förrän Knut tittar ut. 

Vardagsrummet har nästan fått sina väggar färdigtapetserade. Den jobbiga biten där bokhyllan sitter är i alla fall klar, vilket känns oerhört skönt. Alla böcker är avdammade och tillbakaställda, inga bokhögar finns längre kvar att snubbla över på golvet. 

Tycker om det där med att ha en bokhylla runt en dörr. 

Känns skönt att ha en fin och städad del av huset, då resten är full av stök. 

Ja fy bubblan. Ute är det i alla fall väldigt vackert med lite snö, sol och gnistrande frost.

Fick ett litet il och gjorde det lite adventsfint på bron. Nu fattas det bara några ljusslingor att tända i dessa mörka tider.