Nytt ljus

 Nu äntligen går det att traska fram obehindrat i vår hall, inte varsamt ta trevande kliv mellan bråten på svängande stigar.  

Jag tycker om när gamla möbler får nya platser. På det sättet öppnas mina ögon för dem på nytt och istället för att blekas bort i vardagen får de ett nytt gnister. Nackdelen med möbler som jag förälskar mig i, inte är av det lättaste laget. Snarare tvärt om, väger likt en valross. Det kan tyvärr inte hjälpas, det är möbler av detta "valross" slag som jag vill ha. Denna fina spegelbyrå har förflyttats från vårt sovrum på ovanvåningen och pryder nu sin centrala plats i hallen. 

Min lilla samling av Carl Larson bilder hänger kringom och skohyllor, hatthyllor från Ikea, som var ett av det första möblemang som jag och min man köpte tillsammans, sitter på väggen bredvid. 

Köpte i år en ytte, pytte liten gransljusstake med endast hållare för ett litet granljus. Så söt. De passar alla tre väldigt bra på spegelbyrån och blir bland det första man kan se. Brukar väldigt sällan tänka dess ljus i brandrisksynpunkt. 

I köket kan man låta höra trippande steg, fundersamma hummanden och vresiga grymtningar lite titt som tätt. Du kan ju kanske ana dig till var i från dessa ljud kommer?

Julbonader, skulle kunna tapetsera en hel vägg full av dem. De är ju så extremt vackra. Sagolika och verklighetstrogna på samma gång. 

Tänk nu är det inte bara hyacinternas doft som berättar om jul i vårt hus, även julkryddorna. Först ut i år blev saffranet i formen av bullar. Minstlillan gav själ och hjärta i att blanda till den perfekte degen. 

Titta! Lyckades hitta en vacker kökshandduk med hennes eget monogram broderat. 

Här blev det baka av. Bullar i alla möjliga former och kreationer. Hela familjen var med.

Konstigt nog var det plötsligt bara en ynka stackars moder kvar i det mjöliga köket då de sista bullplåtarna var fyllda och disken skulle tagas om hand. Mycket märkligt. 

Lycka är att få sticka, dricka te och tugga på hemmets egengjorda bulle och knapra på en butiksinhandlad saffranbiscotti.