Semmeltider. Så mumsigt goda semlor. Älskar egentligen mest de hemmagjorda mer "stabbiga", men dessa köpta som min man kom hem med härom dagen var så efterlängtat goda. OMG!
Dagar av nästintill total däckning är tillvaron för mig. Hur jag än gör kommer dessa dagar alltid tillbaka i denna ständiga snurrande spiral. Runt, runt, runt. Alltid samma. Ork, glädje, energi, livslust, trötthet, orkeslöshet, full energi en minut som försvinner helt spårlöst nästa, likgiltighet, längtan till ensamhet, bedövande trötthet, sovande dygn, livslust, längtan, ork, ljusglimtar, sprudlande liv, energi, splittrande tankar, likgiltighet, längtan till ensamhet, trötthet.... Ja sedan samma visa om och om igen.
Just nu är mina "toppar" inte särskilt höga. Känner att jag aldrig riktigt kommer till den där euforiska lyckan längre perioder, bara korta stunder. Saknar dem.
Det som ger mig glädje är att få ta fram min kamera och fånga in de små rutor i tillvaron som jag själv ofta ser. Jag ser och fokuserar på detaljer, har väldigt svårt att zooma ut och fånga helheten. Här är några "rutor" i min värld.
Isen skapar rätt så knasiga kreationer. Här på den halvt frusna ån har det bildats ett isdrapperi.
Iskristaller och vit snö mot röda stugor.
Min egen tavelvägg av loppisfyndade tavlor.
Nyfiken katt som undersöker minstlillans och mina inköpta tulpaner.
Vilken mängd av vackra tulpaner det finns. Jag kan inte se mig mätt på dem.
Köpte en bukett fejkblommor. Fina, ser nästan riktiga ut och håller dessutom i evighet.
Det är en bra förmåga ibland att kunna se tillvaron i små rutor, att inte se det stökiga, störiga runtomkring.
Älskar hur solen väcker det slumrande hemmet till ett sprudlande liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar