Åter hemma, åter bloggare.

Vackra stenar, synd att jag inte fick ta med dem hem.

Från vackra Turkiet till sjön med det inte ett så vackert namn, men ändå ack så vacker plats.

Utsikt från uteduschen

Och hon blötte och hon stötte..

Hej, hej! Här har ni mig igen.

Har funderat lite kring hur jag ska fortsätta med mitt bloggande. Ibland känns det som att det tar mer än vad det ger. Det är fånigt, men jag är så beroende av att höra vad ni där ute tycker och känner när ni kikar in. Ibland känns det som att jag bara sitter och skriver för mig själv. Vissa dagar känns bloggandet hur inspirerande som helst och andra dagar fattar jag inte varför jag över huvud taget ska fortsätta.
Det känns skönt att ha tagit en liten paus från bloggen för nu känner jag glädjen till den åter flöda. Under de dagar jag befann mig på Lappis (en kristen konferens) kom det fram personer till mig för att berätta att de läser min blogg. Personer som jag inte har någon aning om att de faktiskt läser den. Det gjorde mig glad.

Nu är jag i alla fall hemma i mitt Skogshägna igen, så skönt! Veckan i Turkiet var helt otroligt skön. Jag satt vid min bok nästan hela dagarna (läste tom ut hela 4 böcker, baxna inte de var faktiskt inte så tjocka) och njöt av att bara behöva rå om mig själv och min väninna. Johanna som är blond och snygg fick ta hand om flörtandet från turisttokiga turkar så jag slapp till och med det.
Jag lyckades faktiskt stänga av all längtan efter hemmet och mina barn. Kunde njuta av nuet, det som hände där hemma var ju ändå inget jag kunde göra något åt. Dock gick inte längtan efter Robin att helt stänga av. Hade gärna önskat att jag kunde ta med mig honom.

Veckan tog slut och jag fick komma hem till min man och fina barn. Den andra veckan njöt jag av den vackra naturen kring mina svärföräldrars sommarstuga och av alla mina vänner på Lappis en plats full av minnen.

Det kommer mer från mig vill jag lova :D Vi ses!