 |
| En morfar med två små barnbarn. |
Vi har haft riktigt härliga sommardagar med utflykter, bad, Stinas 30-års överraskningsfest där jag fick njuta av många underbara vänner, havet och en underbart mysig frunch med härliga människor hos våra grannar i deras sommarstuga. Vi är SÅ bortskämda!
Jag älskar att vara mamma. Inom mig har alltid funnits en längtan att få bli mamma och nu när jag är det trivs jag av bara den.
Trots det finns tillfällen då jag kan känna att det är så fruktansvärt jobbigt att vara just mamma. Och de är de stunder då jag känner att orken är helt slut. Det finns lixom inget mer att ge, men att barnen fortfarande kräver något av en.
Oftast sker dessa stunder på kvällen. Jag är så trött efter en lång dags jobb och längtar i hela kroppen på att få den där egna stunden med min man eller att bara sitta själv. Kan barnen inte bara ta och somna så jag får andas ut?!!?
Till en vuxen går det att lite fint förklara att nu orkar jag inte mer, jag behöver få vara själv en stund och ta hand om mig själv, vilket förhoppningsvis den vuxna förstår och låter en vara. Men till ett barn fungerar det inte så. Har de ett behov vill de bara få det behovet tillfredsställt och kan absolut inte ta hänsyn till att mamma är trött utan ser bara till sig själv. Det är ju så barn fungerar, vilket är helt normalt, men ack ändå så jobbigt.
Vid vissa tillfällen blir man bara så imponerad över sig själv och sina inre "mammakrafter". Man arbetar sig tålmodigt fram, ger och ger av sig själv och blir inte alls så där förskräckligt arg som man ibland kan bli.
Men som sagt de stunder då det inte finns något mer att ge, vad gör man då? Det finns ingen extra växel att lägga in, ingen mer inre kraft alls att finna. Tack och lov finns oftast min man hemma och kan ta över när jag inte orkar eller tvärt om, men de tillfällen man är ensam hemma med barnen, åh huga då är det inte lätt.
Det är bara att inse att bara för att jag är en mamma är jag ingen supermänniska. Jag är bara en helt vanlig människa som misslyckas ibland och kan inte bara ge utan behöver tid till att få. Få tid att återhämta sig och samla på sig mer ork och inspiration. Jag behöver en sådan stund varje dag. Den behöver inte vara lång, men måste ändå få finnas där.
Hur gör ni för att orka med sådana stunder det inte finns något kvar att ge?
Oftast brukar jag försöka få såna små snuttar då barnen är sysselsatta med något. Tex. ta en kopp te och läsa ViiVilla eller nått och bara njuta av att de faktisk klarar av att underhålla sig själva utan att man MÅSTE vara helt engagerad.
SvaraRaderaTex. när de ritar, bygger pärlplattor, ser en film, läser i böcker.
Jag tror många föräldrar inte tänker på det, eller så får de dåligt samvete att dem prioriterar sig själva också när barnen är vaken - men sitter dem med sitt så finns de ingen anledning att tränga sig på egentligen. Annat är ju om de frågar om hjälp med att klippa något eller plocka ner pennor ect.
Sen tror jag det är viktigt att, mår man dåligt en dag - så kan man berätta det. Det är ingen svaghet att visa att man inte är på topp alla gånger. Och det skapar en annan förståelse hos barnen också, att även supermamma kan vara ledsen - men det är ok och det går över. När jag började vara ärlig mot mig själv och barnen, att man ibland blir så trött så man blir ledsen (något som de känner väl igen) så blev det lite lättare för allihopa.
Nu är de tre äldsta så stora så jag till och med kan resonera med dem att "ikväll behöver mamma en stund för sig själv innan jag somnar - så det skulle vara jätttttte snällt om ni kunde lägga er och somna lugnt utan bus - så brukar de fungera. Det brukar vara Fanny som inte lyssnar, men de gör väl inga tvååringar ;) Men henne kan man natta rätt fort då det behövs.
Hm, nu kanske det var en massa svammel. Men de jag vill ha sagt är väl att vara ärlig som man vill att dem ska vara mot en - oftast är det bästa. Så istället för att låtsas vara nått man inte är, så var dig själv och visa för dem att det är mänskligt att ha känslor och ibland vara ledsen.