Plötsligt händer det!

Jag kan härmed låta meddela att jag sytt fast mina livs första dragkedjor. Kan förvisso ha sytt någon då jag gick i på högstadiet på syslöjden, men jag minns inte säkert.

Blev de snyggt sydda? Nej! Varenda sykunnig vän som vistas i mitt hem får inte sitta i dess närhet.
Blev jag ändock nöjd med dem? Njao, ja för att vara mina första så kan jag väl säga att de faktiskt blev ok. Jag är ingen som egentligen tycker om att sy. Jo förvisso en och annan raksöm på någon gardin eller så, men inget annat. Jag tycker nämligen att det är så otroligt jobbigt att sprätta. Usch jag blir svettig och ångest laddad bara av att tänka på det. Att sitta, slita och sy för att sedan upptäcka att man gjort fel (som ofta händer då man syr) är så otroligt jobbigt så jag har helt enkelt valt att inte bemöda mig det.

Fick tipset av min sykunniga kusin Camilla att tejpa fast dragkedjan istället för att nåla fast den. Vilken fröjd och salighet, SÅ mycket lättare det blev. Tejpa, sy och dra sedan bort tejpen och klart!

Antingen har jag lyckats slarva bort den, vilket inte är helt otroligt, eller så följde det helt enkelt inte med någon dragskedjspressarfot till min symaskin. Men det gick faktiskt ändock. Kom kanske inte tillräckligt nära enligt alla konstens regler, men tillräckligt för att duga för mig. 

Ja så blev de. Har fortfarande en kvar att sy. Har mätt och klippt ut alla delar som behövs, men känner jag mig själv rätt så kommer de ligga osydda ett bra tag till framöver. Har nämligen väldigt svårt att avsluta saker jag påbörjat, men det är en helt annan historia...