Har idag varit och firat min käre morfar. Det visade sig att alla mina mostrar med hela deras familjer var på plats, vilken lycka. Jag är välsignad med stor släkt på både min fars och mors sida, vilket bara känns positivt.
Vi satt där alla vuxna och samtalade medan barnen sprang runt och hade det riktigt roligt. Det var så trevligt som det bara kan bli.
Ofta då vi sitter på samma plats alla mina mostrar, mormor, morfar, mina föräldrar och jag så kommer nästan alltid vår älskade sommarstuga på tal. Det är en plats vi alla i vår stora familj älskat och trivts på. Min morfar är pastor vilket har lett till att mammas familj flyttat runt mycket i landet. Sommarstugan stod alltid kvar på samma plats och blev till en trygghet för mina mostrar och morbröder. Tyvärr finns inte längre sommarstugan kvar i min morfars ägo på grund av olika omständigheter.
När jag tänker på sommarstugan blir jag lycklig av alla minnen, men också fylld av sorg. Jag längtar så oerhört mycket tillbaka till denna plats.
För några år sedan åkte jag, mina föräldrar och Elias till sommarstugan. Hade bävat för att komma tillbaka för jag hade hört hur pass förfallen stugan var, men jag längtade ändå så mycket att få komma dit. Vilken glädje och smärta som på samma gång fyllde mitt inre.
Att se denna plats som var är så fylld med glada, underbara minnen gjorde mig så ont att se så förstörd. Där var ingen som hade brytt sig om att klippa något gräs på många många år, bron till huset har helt rasat sönder och tagits bort, huset var nött, den stora dusch eken hade huggits ner... Stugan intill sommarstugan, vilket är en plats där det fortfarande bor folk på sommaren var så fin och ombonad. Tänk om det var någon som hade fått sköta om vår sommarstuga..
Lite bilder från den dagen från mitt älskade Franstorp;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar