Oj huga, är det så här att arbeta, lämna och hämta på dagis och att få vardagen att gå ihop? Jag har nästan glömt bort hur det var. Denna lilla blogg har hamnat på sista prioritet, men när det hela lugnat ner sig lite kommer jag att fortsätta med mitt bloggande. Kan lixom inte hålla mig i från, har blivit lite av ett beroende.
Jag har gruvat mig i mängder för att återgå till mitt jobb, men nu när jag har gjort det kan jag känna att det är riktigt roligt. Särskilt att få umgås med mina arbetskamrater igen och att glädjen i jobbet har kommit tillbaka till mig. Sista tiden före jag fick lillgumman var jag så less på mitt arbete så jag ville knappt vara där. Ville få en paus och bara vara hemma. Glömde allt det positiva jobbet gav mig och såg endast det tunga.
Nu kan jag inte riktigt fatta hur jag kunde glömma bort denna kärlek jag känner till gamla människor. Det är fantastiskt vad dessa människor har levt länge och har så mycket att berätta.
Som sagt, det kommer inte direkt att hagla blogginlägg den närmsta veckan. När rutinerna fallit lite mer på plats och jag börjar känna mig mer hemma i rollen som undersköterska då kommer det att skrivas lite mer frekvent. Det kan jag lova, kommer att jobba endast halvtid så det kommer att finnas många lediga dagar.
Blir du less får du väl sluta titta in här helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar