Bältros

Det känns konstigt när kroppen lixom säger åt en på skarpen att nu måste du vila. Eller så är det bara så att jag är väldigt mottaglig för sjukdom. Fast jag tycker att innan jul i fjol och ungefär två år innan det så har barnen och Robin varit sjuka fram och tillbaka, men att jag har hållit mig rätt så frisk. Om ni undrar vad jag babblar om, så är det så att jag lyckats få bältros. En sjukdom man får som ofta beror på att man är nedgången på något vis att immunförsvaret är sämre.

Det började förra helgen med att jag hade väldigt ont i nacken och armen. Dessutom började handen domna och det kändes som att det var fullt med myror i handen som svärdfäktades. Nu i helgen började det dyka upp konstiga utslag på armen och jag fick mer och mer ont. Beklagade mig lite på instagram och där var det en kvinna som tyckte att det lät väldigt likt bältros. Jag hade inte haft en tanke på att det skulle vara något sådant. Hade fått för mig att det var något som bara drabbade äldre människor. I alla fall äldre än mig.
På vårdcentralen fick jag träffa en läkare som bekräftade att det var bältros.

Efter att man haft vattkoppor så lägger sig viruset latent i nervrötterna i kroppen och kan sedan återaktiveras när kroppens immunförsvar är nedsatt. Oftast drabbar det äldre människor, men till och med barn kan få det. Förutsatt att de haft vattkoppor förstås.
Jag läste någonstans att bältros kallas för "helveteseld". Just för mig sitter besvären inte riktigt så mycket än i själva utslagen, men mer att armen gör väldigt ont, jag har dålig greppförmåga i handen och känner att det lixom krampar i hela hand och arm nu och då. Dessutom är jag så vansinnigt trött och känner noll lust till livet. Inte att jag vill göra slut på livet, men mer att jag bara inte vill göra något alls.

I går skulle jag egentligen ha jobbat, så jag hade tid för barnen på förskolan. Är man sjukskriven har man rätt att ha sina barn på förskolan den tid man egentligen skulle ha jobbat. Satt mest hemma i soffan och lyssnade på lite podar, men stirrade mest rakt fram. För att göra något lite trevligt för mig själv dukade jag upp en liten fin sill lunch till mig själv. Jag älskar sill, men är också ensam om i min familj om att gilla det.

I soffan framför tv;n såklart. Det gäller att passa på när inte barnen är hemma.

Äggen är som vanligt från våra grannars höns.

Det blir mycket tid i soffan. Hemmet håller på att stöka igen totalt, men det tar för ont i armen att städa. Eller om jag ska vara helt ärlig, viljan till att städa finns inte. Är bara att gilla läget helt enkelt.

Tjejerna kom hem från förskolan med varsitt egengjort påskpynt. Det finns ju inget finare en dessa egengjorda (ful/fina) pynt. Stoltheten som som lyser om barnet när hen räcker fram sin egen kreation är en sådan lycka att få se.