Sommartankar

Sommar, sommar, sommaaaar! Nu är det verkligen sommar. Jag försöker hela tiden ta in att det faktiskt just nu är det tid som jag älskar så. Att få gå barfota i grönt gräs, plocka blombuketter, att bara kunna kliva ut genom dörren utan att ta på sig en massa kläder. 

Barnen har en så mycket större plats att vara på, gården ute blir ju som ett helt stort rum extra att leka på.

Det märks så tydligt att både jag och Robin (och barnen också) är kvällsmänniskor. Det han bara gå typ två dagar av den gemensamma ledigheten så klev vi inte upp ur sängen före nio, lunchen äts ett istället för halv tolv och melliset då middagen brukar serveras och middagen till kvällsfika.. Oj, så fort det går och så lätt det är att hamna ur de vanliga rutinerna som man annars tvingas till då jobb och skola styr vardagen. 

Robin har åkt ut på brandlarm två nätter i rad, så jag lät honom sova lääänge på förmiddagen idag. Medans barnen lekte satte jag mig i solen med min nya tidning Lantliv. Men jag blev tvungen att sluta. Det var så mycket skriveri om svenskar som drar sig ut till sitt sommarställe ute på landet för att möta lata sommardagar i sin vackra sommaridyll.
Vad då lata dagar? Det låter ju som en myt. Hur får människor till dessa fina sommarställen. Inte genom lata sommardagar. Nej efter en massa jobb och renovering. Det känns som att många renoverar sönder sig efter stävan efter de där lata dagarna, att bara få vara utan krav eller måsten. Kommer man någonsin dit? Och finns det en sådan tid på riktigt, eller är det något vi bara säger så där fint för att blunda för verkligheten?
Sommaren är ju fylld av måsten. Nej inte riktiga måsten, utan en illusion av måsten. Måsten som vi själva målat upp för oss hur sommaren ska vara. Allt vi vill hinna och inte hinna. Lata oss, samtidigt som vi vill ha allt möjligt gjort. Hur går det egentligen i hop då den svenska sommaren är så kort?

Jag tycker att sommaren är knepig. Samtidigt som jag älskar den så in i vassen mycket. Den svenska, vackra sommaren. Måste då och då stanna upp och andas och bara ta in allt det vackra kring om mig. Att njuta här och nu, inte sen på en stund, utan nu.

Vi tänker bli så där härligt sommarfeta. Vi äter till exempel glass vareviga dag. Stora lillasyster önskade marängsviss, så vi åt det till fredagsmys framför tv;n. Så gott! Chokladsåsen fick jag dock inte ringla över den stora skålen, då vi har två chokladhatare (hur nu det gått till?!?) i vår familj.

Att äta mat och fika ute är bland det bästa jag vet och det gör vi så mycket vi bara kan. Det blir en hel del bärande och springande ut och in efter grejer, men det är det värt tusen gånger om.

Sööötaste minstlilla jag känner!

Hur ska jag nu sammanfatta detta spretiga, flummiga blogginlägg? Ja helt enkelt med att säga att det nu är sommar hos oss i Skogshägna, sommar i mina tankar, sommar runt omkring. Det är lite spretigt. Många blandade känslor, önskemål och göromål. Sommaren, denna nyckfulla tid.