Vardagsvackert

Nu och då bara måste jag ta upp ett eller flera ägg ur förpackningen och fota. Det har ju så roliga former, inget är det andra likt. Bara hur toppen som helst. Lite svårt att veta hur länge man ska koka dem, men man får försöka hitta några som är typ lika stora i alla fall så de blir klara ungefär samtidigt. Jag tjatar om det nu och då, men jag säger det igen, tycker så mycket om det vardagsvackra.

Som att stanna upp och se ner på de fina gulorna innan jag vispar ihop dem till den blivande pannkakssmeten. Vackert i det lilla.

Det blev pannkaksfest i trädgården i dag. Vi äter pannkaka (minst) en gång i veckan, men det blir ju lite extra kul att kalla det för fest. SÅ galet gott det kan vara denna enkla maträtt.

Provade på att göra "blåbärsfluff" idag. Det är ett recept som finns i Underbara Clara och Annakarins senaste bok Glad sommar. Jag tyckte att den var god, men jag tror att jag ska ställa den i frysen nästa gång och göra den till glass. Hade inte fått den tillräckligt kylig i kylen och en sån här varm dag som det var idag då vill man få i sig lite kyla.

En liten kaffestund tillsammans med min man. Tycker som bäst om kaffe på morgonen, men har börjat att tycka om eftermiddagens kaffestund också. Minns ni min lycka för typ en vecka sedan när jag hittade en kaffekopp till mitt ostindia fat. Tänka sig, alldeles nyss fann jag ett fat och en kopp till. Kan nästan inte tro det själv. Så fina! De är lite olika storlekar, men det gör ingenting. Vackert i vardagen.

Något annat som är mig till glädje och så vackert i min vardag är mina blommor.

Och mina barn förstås. Här är minstlillan med fel sko på fel fot. Som vanligt.

Hon kommer gärna och hjälper till, varje sig jag har lust för det eller ej.

Jag har kämpat mycket med mig själv den senaste tiden. Eller ja det gör man väl i och för sig mer eller mindre hela långa livet. Men nu är ja såå less på att ständigt åka ner i diket. Att hela tiden bli så tungsint. Jag är upp och ner jämt och ständigt och har varit så hela mitt liv, men den senaste åren har det faktiskt mest varit ner. Små korta stunder över ytan, sedan ner igen i mörkret. Fy!
Började träna efter jul och tänka sig vad en timma i veckan kunde göra mycket gott för kroppen, plus promenader och cykelturer förstås. Men tungsintheten, den försvann icket. Icket det minsta.
Jag har nu, känner mig så stolt över mig själv för att jag gjort det, sökt hjälp och fått börja äta medicin. Jag är så emot medicin, tar nästan inte ens Alvedon om jag har ont i huvudet, men nu bara måste jag prova för att detta går ju inte längre.
Än så länge har jag inte ätit den så länge så jag kan inte riktigt säga vad den har för långtidsverkande effekt, men jag undrar, har du någon erfarenhet av medicin för att må bättre psykiskt? Har den hjälp dig eller har du mått bättre på någon annan hjälp?