torsdag 7 juni 2018

Spretigt värre


Så gott det är med dagenefter paj. Hittade receptet på denna rabarberpaj i ett nummer av "Gård och Torp". En rätt sliskig paj, men väldigt god tycker jag. La till några frysta hallon och pajen blev till och med ännu godare.


Känner att jag börjar att upprepa mig då det gäller mitt fotograferande. Fotar samma saker om och om igen. Blommor, sovande katt, städade vrår, kaffekoppar, fika, barnens händer och fötter... Det är väl lite så det får vara på min lilla blogg, samma sak om och om igen. Skulle vilja skriva längre inlägg och låta varje inlägg bli mindre spretiga och ha en mer röd tråd. Men som mitt huvud är just nu så blir det spretigt hur jag än gör.


Sommarbonaden har ersatt vårbonaden. Är glad över att nu ha en bonad för varje årstid.


Det är så mycket som blommar och jag älskar att plocka blombuketter att ha i vaser över allt. Har länge haft ögonen öppna på loppisar efter en månadstavla. Har inte lyckats att finna någon ännu och att köpa en nygjord känns alldeles för dyrt. En instagramvän skickade mig en almanacka med just dessa bilder jag letat efter. Klippte ut bilderna och satte ihop dem med en klämma jag köpt av en annan vän från Instagram. Så fint.



Jag har lite svårt att hänga med i utmaningen att plocka en blomsterbukett om dagen, fota den och lägga ut på instagram. Som med allt annan så finns det ju inget som är ett måste, men jag skulle önska att jag kunde starta saker och sedan fullfölja dem. Och då handlar det ju inte bara om "fåniga" saker som fotoutmaningar, utan det mesta i livet.
Plockade idag en liten bukett av den fina lilla vita blomman ekorrbär. Den växer i mängder vid vår gård. Den gör inte så stort väsen av sig där den står, men om man tittar närmare på den ser man så oerhört fin den är med sina vita fjuniga blommor och hjärtformade gröna blad. Den doftar också väldigt gott. Dock läste jag att den är, som många andra vackra, väldoftande blommor, också giftig.





Bärblommor är så fina, men dessa vill man ju inte plocka för då får man ju inga bär.


Lupinerna blommar för fullt i dikeskanterna. Vet att de inte är så positivt då jag hört om varningen att de mer och mer tar över allt det som förut naturligt växer där. Men de är ju så väldigt vackra! Den vackra burken som de står i har jag fått av mina svärföräldrar. Jag älskar Carl Larsson`s målningar.



Mina stickningar går framåt, eller ja det beror ju på hur man ser det. Den sock som du ser på bilden ovan har jag stickat en gång, men rivit upp och börjat om med. Övar på att sticka häl med förkortat varv. Och att sticka med flera färger. Är inte helt nöjd med flerfärgstickningen, tycker att den blir för knölig, men det får väl bli så ändå. Dessa sockar ska jag ge till min svägerska Frida. Känns fint att sitta och arbeta med något nu i sommartid som kommer att värma en väns fötter i vintertid.


På en loppis hittade jag detta fina vita garn. Det har jag tänkt sticka Agatha Christies karaktär Miss Marples vita sjal med. Det är lite mer naturvitt garn än vad det står beskrivet om i beskrivningen, men det hoppas jag blir fint ändå. Har aldrig stickat en sjal förut, så jag får se hur det går. Kanske blir det ingenting.


Ja, varsågod här fick du ännu ett spretigt inlägg från mig. Kram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar