Ljus i mörkret...

Idag har gammelmorfar Rune vart här och hjälpt oss att dra lite el. Så nu, tro det eller ej, är skafferiet nästan nästa klart. Det som är kvar är att måla lite av panelen.

Si du se tjusigt he skiiin!

Det färdiga skafferiet har dock gjort mig aningens mer förvirrad än vanligt, ja det verkar som att det är möjligt. Har nämligen förut haft skafferivarorna på olika ställen i köket, nu är allt på ett och samma ställe (...döööh...). Man ju tycka att det borde leda till mindre förvirring, men icket. När jag ska ha te, går jag fram till det nu mera grytskåpet, öppnar skåpdörren och ser till min förvåning att där endast är kastruller och stekpannor.. Går till kyl och frys, sträcker upp min hand för att gripa tag i hårdbrödet, men där står det nu ingenting alls. Ojoj undrar hur lång tid det ska ta innan jag kommer att lära mig.

I morse, bara för att vi hade en tid att passa, passade Elias på att ta en sovmorgon. Det händer "aldrig" att han sover längre än till åtta, oftast vaknar han någon gång mellan sex och halv åtta. Vi brukar vara duktiga på att ställa ett alarm med den "vanliga" väckarklockan, men det hade vi självklart glömt denna gång.
Vaknade yrvaket och tittade på klockan. Förstod först inte vad den visade, men sakta började det sjunka in i min hjärna att den var halv nio. Morfar skulle komma klockan nio och det var mycket Robin skulle hinna innan dess. Rackars!
Det är konstigt det där med dessa små. Det går lixom inte att bestämma eller förutspå hur de funkar. Jo visserligen på vissa områden. Men visst är det just typiskt att när man säger att; "Nej men Elias sover aldrig mer än två timmar på dagarna" sover han självklart just den dagen tre timmar eller mer. Eller; "Det är ingen idé du försöker ge honom det där för det tycker han inte om" mumsar han i sig som att det var det godaste han någonsin fått.
Ja de är söta de små. Det är tur de funkar som det gör, annars skulle livet bli alldeles för förutsägbart...