Kusin och bäbis besök :D

Det hände något synnerligen ovanligt i morse. Klockan bara gick och gick och mina killar bara sov och sov. Inte förns klockan närmade sig tio började de vakna till liv. Kan inte dra mig till minnes när det hände sist...

För att underlätta min käre makes jobbande har jag och Elias varit ute på en liten miniturné. Robin jobbar mycket hem i från, vilket kan vara mycket svårt när både hans son och (eller kanske särskilt) hans fru hela tiden stör honom med diverse olika saker. Nu fick han jobba ostört i nästan 2 hela dygn.

Vi började med att åka till Sörmjöle, som ligger strax söder om Umé, för att hälsa på Elias "enda" kusin Ester och farbror Tommy och faster Helena. Under kvällen åkte vi tillbaka till Umé och fick förmånen att lukta på en alldeles färsk liten bäbis. Ja vi fick ju lukta, eller vad man nu ska säga, på föräldrarna också, men det var ju i huvud sak bäbisen vi var ute efter. Elias tyckte i och för sig inte att bäbisen var så mycket att se, men det var han ensam om att tycka.. För han var SÅ söt den lille Elliot som jag ikväll hörde att han ska heta.

Har ju kanske inte världens bästa kamera på mobilen så det blev lite suddigt. Man ser då bäbisen i alla fall och det är ju det som är huvudsaken.

Vi åkte tillbaka till Sörmjöle och sov där en natt. Sedan var det tänkt att vi skulle hälsa på min kära moster Kicki, hennes make, två härliga söner och stormagen (där det ligger en liten unge till och växer och gror). Som vanligt när vi stämt in ett möte blir något eller några av våra barn sjuka, vilket även hände denna gång. Så vi stannade istället i Sörmjöle även fredag kväll.

På dagen begav sig jag, Tommy, Ester och Elias till Umeås stadsdel teg för att besöka ett babycafé som Tommy kollat upp på internet. Vi var då inte ensamma om att besöka denna plats ska jag säga. I foajén möttes vi av cirka 20 barnvagnar som där stod parkerade och inne i själva cafélokalen sprudlade det av bäbisar, stora syskon, mammor och även ett antal pappor.

Fick uppleva en ny mycket jobbig känsla där jag satt mitt i vimlet och beskådade min lille son som glatt vandrade runt bland alla barn och utforskade den nya miljön. Det var just det som kändes lite jobbigt, att han gick runt där och verkade så obrydd om vart jag befann mig. När allt kom till kritan kändes det mer som att det var jag som var i ett behov av honom än tvärt om. Längtade tillbaka till den tiden då han var lite bäbis och hela tiden låg tätt intill mig och inte behövde något eller någon annan. Tänk ju mer tiden går desto äldre blir han och ju mindre kan jag skydda honom från alla faror som kommer att möta honom. Han måste få göra sina misstag och skaffa egna erfarenheter. Han kommer att möta andra barn och människor som kanske inte alltid kommer att vara så snälla mot honom....Nej just nu är det för stora och skrämmande tankar för mitt ömma moders hjärta..

Försökte ta lite kort på Ester och Elias där de satt bredvid varandra och lekte. Det var inte ett lätt uppdrag måste jag säga. De bara kröp iväg hela tiden eller tittade bort. Lyckades få 2 någorlunda bra bilder i alla fall..

För att summera dessa två dygn var de mer än godkända :D