Kaka i miniformat

Tänka sig klockan är 21.30 och jag är fortfarande vaken. Tragiskt trött, meeen ändock vaken. Den älskade maken/pappan har kommit hem igen och tar läggningen av barnen denna kväll.
Jag har helt slutat att kämpa emot sömnen de kvällar jag har läggningen. Har istället börjat göra mig klar för kvällen samtidigt som barnen. Kan avslöja att det är oftast jag som somnar först, till storebrors förtret..

Bakade i helgen den allra minsta lilla sockerkaka jag någonsin gjort.

En sådan söt liten form! Jag har lånat den av min mor. Vi lär nog låna den igen till sommaren och bjuda på fika i lekstugan. Att i lekstugan få servera fika i miniformat gör ju det hela så mycket roligare. Längtar!

Jag är för övrigt SÅ glad att vi nu är inne i den sista veckan i februari. Har av någon anledning aldrig tyckt om februari. Skulle gärna ta ett stort kliv över hela den korta månaden och istället hamna någonstans i mitten av mars.
En annan anledning till min stora glädje över att denna månad lider mot sitt slut är att jag nu fått beviljad graviditetspenning och kommer från och med 2:a mars att vara hemma. Det känns tråkigt att inte få arbeta med mina kollegor, men mitt yrke är så tungt och jag orkar inte med att jobba i den takt och belastning som krävs. Jag är glad över att få den förmånen att få vara hemma de två månader som jag har kvar av min graviditet.