Ljusa bilder och mörka ord

Tyckte att mintlillan var lite väl känslig om morgonkvisten, det visade sig efter att vi skjutsat storasyster till förskolan och skidor till storebror att hon hade feber. Gissar att det beror på att små tänder just håller på att bryta fram, men det går ju som aldrig riktigt att veta säkert med småttingar.

Tog bilderna under dagen och smet i väg en liten stund då alla tre barnen lekte riktigt bra tillsammans för att redigera. Tänkte att jag ikväll, då barnen somnat (vilket de inte alla har, men de ligger i alla fall snäll i sina sängar just nu) skulle sätta mig ner och skriva ner några ord till bilderna.
Men nu finns ingen energi kvar. Jag känner mig helt matt, har inget mer att ge. Minstlillan hasar runt i en väldig fart på golvet och gnäller.
Så här på kvällen har jag svårt att förstå hur jag egentligen passar som mamma. Jag är ju sämst. Det finns ingen logik eller sanning i känslorna, men de lixom bara hälls över mig och likt ett kallt kladdigt slajm. Egentligen skulle man behöva gå och lägga sig att sova direkt barnen somnat, för att kunna samla nya krafter till nästa dag. Men längtan efter att bara få vara själv, göra vad man vill, bara få krya ihop i soffan framför tv;n, spela spel med sin man eller försvinna in i en bok tar över och suddar bort allt dessa borden.
Bara få tänka lite barnsligt och omoget. Skita i det som är bäst.