Vinterns tid

Ute är det disigt och snöblandat regn lixom fyller tillvaron som en tjock dimma. Tänkte då passa på att drämma till med ett riktigt vintrigt inlägg. Jag har, för varje år som går börjat att älska vintern mer och mer. Jag har försökt lära mig själv att älska varje årstid och månad med allt vackert den har att ge. Faktiskt så har jag lyckats. Det har gått med små, små steg framåt och några kliv bakåt. Februari, mars och april har varit svårast och jag har mycket kvar, men jag upptäcker då och då att jag faktiskt fått mig själv till att se mycket ljusare på dessa månader.

På Gustav och Hildas vigsel sjöngs det en psalm, eller jag vet inte om det egentligen var en psalm, men melodin är från psalmen 201 "En vänlig grönskas rika dräkt". Tyckte att den var väldigt vackert skriven, så här kommer den med några av mina vinterbilder till;

Din skönhet som i vintern bor

Din skönhet, som i vintern bor,

du ger till oss som gåva.

Din rikedom i kärlek stor

vill jag i vintern lova,

för frostens träd och höstens säd,

som sover nu i jorden.

Guds vintertid i Norden.

 

För vinternattens stjärneljus

på himlavalvets kupa,

för vinterstormens friska brus,

för frid i skogar djupa.

Jag prisar nu din nåd att du

dig här vill uppenbara,

i vinterdagar klara.

Din vintersol på trampad stig,

din tunga vinterdimma,

i allt du kommer nära mig

och låter godhet glimma.

Din långa natt ger vilans skatt

åt mänskan och naturen,

åt växterna och djuren.

Så lär mig glädjas vinterns tid,

att du oss vila låter.

Låt vinterns skönhet och dess frid

vårt hjärta föra åter

till dig, vår Gud, som vinterns skrud

nu ger på nytt till världen,

till sjö och skog och gärden.

Amen