Vinterns lycka

Februari börjar verkligen med att visa sina bästa sidor.

Det finns tre saker som ligger på delad första plats på saker jag älskar med vintern. Vackra vita gnistrande landskap, åka slalom och att sparka.
Vackra vita landskap talar ju för sig själv, det är ju så magiskt vackert och gör att man nästan tappar andan. Slalom, att få susa ner för en backe att känna vinden i ansiktet, skidorna som glider snabbt på den vita snön kan skapa en sådan euforisk lycka inom mig. Åh, vad jag längtar efter det!
Och så var det det där med att sparka. Vintrar då det blir ett perfekt sparkföre blir jag så otroligt lycklig. Just nu är det så.
I måndags tog jag och barnen en sparktur till min mamma. Jag kan väl inte direkt påstå att det gick så där höjdarnas bra då storebror, med annars helt galet mycket energi i sin lilla kropp, totalt tappade lusten efter att vi bara hunnit hundra meter. Men jag tappade inte modet, utan fortsatte. Hos min mamma dimpade jag av storbarnen, tog min spark med mistlillan i, som hade somnat ner i sparklådan och begav mig ner till byn.
Solen sken, det var bara några få minusgrader och allt kändes SÅ underbart. Jag var helt totalt lycklig.

Det var, som sagt, en stund i total lycka.

Minstlillan har ända sedan hon föddes vägrat att sova i egen säng. Dagtid har det gått hur bra som helst och man har kunnat lägga i från sig henne lite var som helst och hon har gott sovit vidare. Icket om natten. Fattar inte hur en liten varelse som inte på något sätt har någon dygnsrytm kan göra en sådan skillnad på natt och dag. Hon har velat ligga som en liten klisterlapp mot mig hela natten lång och då jag försökt lägga undan henne i egen säng har hon med ens vaknat, eller på en kort stund och tydligt gjort klart för mig och Robin att så vill hon icket bli behandlad.
Jag har varit påtok för trött för att orka bråka med henne om saken, men nu känner jag att jag gärna sover, i alla fall till tre kanske fyra ensam med endast Robin i sängen. Än så länge har det inte gått så där ypparns bra..
Vi får se hur det går och vem som är mest envis. Hoppas på att det är jag. Har som sagt inget emot att barnen kommer om natten och kryper ner hos oss, men några timmar vill jag vara själv.

För att minstlillan inte ska dunka huvudet i den hårda kanten på sängen har jag och Robin tillsammans sytt en mjuk orm att ha kring kanten. Hade väl i mitt huvud en bild av att den skulle bli mycket snyggare, men den får duga. Det var i alla fall väldigt trivsamt att få skapa något tillsammans.

Avslutar dagens (veckans) inlägg med två bilder från köket. Är så glad för den blå lampa jag köpte på Fyndet för ett tag sedan. Den gör så mycket för känslan i köket. Och åkern där borta förstås. Vacker som en tavla.
Det sista av julen sitter nu i en udda kaffe kopp och lyser rött. Tack för mig. Hoppas ni får en härlig helg!