Jag har kommit en god bit på mina julstrumpor. Det är väl i och för sig inte så konstigt då jag mest är hemma numer. Det är konstigt det här med att vara hemma helt själv, helt själv alltså. Inte har det funnit så många tillfällen som jag varit det de senaste åren. Skulle kunna passa på att göra allt möjligt nu, få göra saker i fred, men det blir inte mycket, inte mycket alls faktiskt. Sitter och ser på några serier, stickar, läser korta stunder i en tidning och går ut på små promenader. Det där dåliga samvetet över att jag egentligen borde låta barnen få komma hem direkt efter skolan, vet jag inte riktigt vad jag ska göra av. Det gnager i en och gör det svårt att vila.
Utomhus är det helt makalöst magiskt vackert. Vandrar ut i det emellanåt, eller nöjer mig med ibland i att stå och titta ut genom fönstret.
Jag har inte så mycket att skriva egentligen, men jag tänkte ta med er på lite bilder från några dagar tillbaka;
Första ljuset tändes under högtidlig stund om söndagsförmiddagen.
Julegröt och julskinka. Minstlillan har också dukat upp till småfolket.
Så mycket fint och gott de tillverkat. Dessutom fick de sålt alla kransar och nästan allt det andra också. Såå kul! Alla pengar de tjänat går i år igen till Panzisjukhuset i Kongo.
Hemma på bron pyntade jag och minstlillan till det lite i vintrig skrud. Tycker att det är så roligt att få ha en plats under tak utomhus som det går att pynta lite utan att allt bara snöar över.
Huset vårt ser så kallt ut från utsidan. Här är några bilder från en liten promenad.
Som sagt, magi visar naturen på dessa dagar. Men nu ska jag återgå till mitt igen. En kopp te, stickning och kanske en liten lussebulle till, vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar