Lussebak och vinterskrud

Den första lådan (av tre!!) är framtagen ur sitt gömme och adventspynt har börjat ta över vårt hus. Underbart tycker jag. Några av mina finaste pynt, enligt mig, är de jag fått från Robins farmor. Den tvåarmade, rödorangea ljusstaken, pappstjärnan i köksfönstret och en hel drös av små röda kulljustakar. De är allihop så fina.

Hyacinter vill jag ha i varje liten vrå.

Jag hade lovat barnen att på fredag ska vi baka lussebullar. Kanske inte det mest briljanta jag gjort då min sjukskrivna hjärnas pigghet inte riktigt går att till fullo lite på. Den kommer och går vill säga. Men har man lovat så har man lovat, och när fredagen kom fick jag göra efter bästa förmåga.
Storasyster gjorde degen medan storebror ännu inte kommit hem från skolan.

Lite hjälp av lillasyster fick hon. Hjälp eller stjälp är ju förvisso frågan...

Jag tror minsann att lussedegar är bland det vackraste degar som finns.

Sedan blev det bakning av glatta livet. Minstlillan ser ut som en riktigt söt bondmora och arbetade med hela kroppen.

Jag hade delat upp degen i tre lika stora delar, vilket gått jättebra en helt annan gång då vi skulle baka vanliga bullar. Men lussebullar var lite svårare och det blev mest bara slams, så jag tog eftersom över mer och mer av deras degar.

Minstlillan övergick istället till att mjöla. Medan storebror faktiskt fick till några hejdundrande lussebullar.

 Till mellis blev det såklart en hel hög av alldeles nybakta lussebullar. Mums!

Vädret är helt magiskt, precis som det egentligen alltid borde vara i december. Allt är vitt och vackert frostigt. 

Det är dessutom helt perfekt sparkföre, i alla fall här hemma hos oss. Vi tog några turer runt Skogshägna idag hela familjen. Att sparka är bland det härligaste som finns. Att sitta i sparklåda med för den delen. Tyvärr är jag påtok för stor, men minstlillan ryms perfekt och ville knappt kliva ur när sparkturen var färdig. 

Ja det är såååå vackert så man får dåndimpen.