Det finns mycket som är fint. Jag har just nu ingen energi, men de är de små saker som gör mig glad i stunden. När man gång på gång faller tillbaka i det mörka är det viktigt med de små ljusglimtarna.
Som de små, små vackra bladen som tränger sig fram från de kala blomstjälkarna. Bladen från pelargonen bornholm är så vackra. Bornholm är också en av de vackraste pelargonierna jag sett. Varje liten blomma är som en liten ros.
Här hänger julstjärnan kvar. Så tokigt. Har inte hittat en lampa som jag tycker passar i detta fönster så den får hänga kvar.
Solen värmer så underbart skönt. Älskade vårvinter. Jag skrapar ihop den lilla energi jag har och drar ut mina febriga barn ut i solen på varsitt spark med ett fårskinn på och sätter en kopp med varm choklad i deras nävar. Minstlillan har fått åka till mormor. Tack och lov för att ha sin mamma i närheten och kan ta hand om mina små någon gång i bland. Det har gjort mig tacksam såå många gånger.
Jag stickar lite på mina sockar och kikar i min alldeles nya tidning. Försöker blunda mer öronen för allt gnäll och bråka jag hör från barnen. De har ju heller inte så mycket ork efter flera dagar med feber i kroppen och tid instängda inomhus.
Efter en stund går vi in igen. Jag tar slut och mannen kommer hem och får ta över. Tack och lov för det. Det finns ingen jag älskar så mycket som Robin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar