Dagarna går förunderligt fort. Det är redan slut på mars och påsken är snart här. Jag har stickat klart mina luckymesocks och stickar nu på mina mamelucker i väntan på att mitt garn till islandströjan ska komma.
En hel hög kaffe. Eller hög och hög, ja du fattar. Jag är så trött och känner längtan efter frihet, trots att jag äger all frihet i världen. Minstlillan är världens finaste unge, men har någon oro inom sig och släpper mig inte många sekunder. Går jag till ett annat rum hör jag strax henne skrika "Mamma ää du nån stans!?!". Jag har stora behov av ensamhet och känner mig kvävd om jag inte får i alla fall något tillfälle utan någon som hänger i benen.
Fick igår några härliga minuter själv i ett soligt fönster. Tillverkade några blomkrukor av tidningspapper till mina pelargonsticklingar. Jag har noll kunskap om hur man tar hand om pelargoner och om jag gjort rätt eller om de kommer att bli några blommor av dem. Men det gör inte så mycket. Det är inte själva resultatet som gör så stor skillnad för mig, utan den rogivande processen. Att få testa sig fram och se vart det leder.
Jag har svårt att slänga det som klippts bort från pelargonerna. Det mesta har jag har satt i jord, men några får leva kvar i små flaskor och stå som prydnad runt om i huset.
Söta minstlillan med rufsigt hår och knorriga strumpbyxor.
Ägg från grannarna. Fint paketerade och vackra i sig själva.
Vi har börjat ta fram våren så smått. Tycker nästan like mycket om påskpyntet som julpyntet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar