torsdag 6 december 2018

En torsdag


Katten sover i soffan. Själv sitter jag och pimplar kaffe, mumsar på mammas hemmagjorda skorpor, stickar och ser på serier på tv. Man kunde ha det sämre alltså.


Några favorittomtar har fått komma fram. Denna kruka blev jag helt överlycklig över då jag hittade på en loppis i höstas. Dessutom till ett rätt lagom pris än vad jag har sett på andra ställen. Tycker om äldre modeller på tomtar, det går som inte att säga om de ser läskiga eller snälla ut.


Mina amaryllisar har börjat att blomma. Dessa röda vackra blommor som liksom väller fram och tar plats i tillvaron. Jag är helt tokig i dem.


Kyrkan brukar få stanna framme långt efter julen är slut. Den spelar förvisso en julmelodi om man skruvar upp den, men annars så tycker jag att den passar framme året runt.


Äntligen har denna duk fått den plats den förtjänar. Jag tycker så mycket om den, men har inte riktigt vetat vart den ska ligga. Nu så.


Adventskalendern med ett åtagande för var dag innan jul har kommit på plats.


Efter att jag suttit ett tag och stickat tog jag mig en promenad ut i den overkligt snygga naturen. Just nu är det helt perfekt ute. Någon minusgrad och lagom mycket snö så det går att ta sig fram i skogen utan att behöva plumsa. Dessutom tittade solen fram så ljuvligt vackert.











Min krans som jag gjorde till julmarknaden och sedan helt fräckt köpte till mig själv. Lite udda kanske, men pengarna gick ju till något bra så om man tänker efter så var det ju jättelogiskt. Alltså att betala för något, trots att det är något man själv har gjort.


Efter att ha vandrat runt en stund i snön, gick jag in igen.


I köket är det sedan tidigare så mycket röda grejer, så det behövs inte mycket för att det genast ska kännas väldigt juligt.


Har satt lite hyacinter här och var i huset.



Röda prylar med svarta detaljer är jag så innerligt kär i. Det hände något inom mig den dagen jag fann och köpte de röda stolarna med svarta detaljer till köket. Sedan dess har jag blivit helt tokig i den färgkombinationen.


Sedan cyklade jag och hämtade minstlillan på förskolan och plockade fram barnens egengjorda lussebullar till mellanmålet. Så goda de blev, bullarna alltså, inte barnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar