Nu är årets pepparkaksdeg gjord. Den är liksom så vacker på något vis. Började för några år sedan att göra en egen pepparkaksdeg, då jag tycker att den köpta inte alls är god. Nu har det blivit något av en tradition. Och vilken nöje sen. Alla kryddor som mäts upp och sprider sina goda lukter runt om i huset, en fröjd för alla. Vi har också skapat en tradition med mina föräldrar att åka hem till dem och ha en heldag med pepparkaksbak. Det är så roligt att göra tillsammans. Varje år kommer det dessutom av någon anledning alltid till några nya eller "nygamla" papparkaksformar. Vi börjar ha en hel del nu faktiskt.
Det tokiga är bara att nu blir pepparkakorna så goda så de tar slut så fort..
En annan doft och smak som hör julen till är äpplet Ingrid Marie. Det är ett sådant vackert äpple och jag måste alltid ha sådana i en skål framme varje jul.
Har lagt mina egna stickprojekt på is för att hinna med att sticka några julklappar. Jag är inte jättesnabb på att sticka och jag hoppas så att jag hinner klart det jag har tänkt. Att få ge något som man gjort själv känns så där extra speciellt. Jag har kvar vantar och sockor som min farmor stickade till mig och som jag fick i julklapp. Tänk att min fina farmor som nu är hemma hos Gud, att hennes händers verk fortfarande får leva kvar och värma mina händer och fötter. Det känns fint på många vis.
Poirots jul är en bok jag köpt till mig själv för bara ett litet tag sedan. Jag blir alldeles lycklig av vackra böcker.
Denna bok är dessutom så vacker inuti. Jag ska försöka vänta med att börja läsa i den till julledigheten. Vi åker hem till mina svärföräldrar i jul. Det brukar vara så mysigt. Att då i bland få smyga i väg och höra det trevliga pratet och barnens lek i bakgrunden och sätta sig med näsan i en bok och förlora sig in i en annan värld, det är bara så underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar