Marsliv

Det började närma sig helg och barnens väskor var packade och redo att följa med sina ägare på en hel helg utan föräldrar. Minstlillan skulle till mormor och morfar, storebror till sin jämnåriga kusin och stora lillasyster skulle egentligen också till sin jämnåriga kusin, men fick feber och fick istället följa minstlillan till morfars.
Jag och Robin skulle åka hem till Robins föräldrar och hjälpa dem med att flytta alla deras pick och pack till deras nya hus.

Det kändes konstigt att bära ut möbler och lådor för att sedan lämna Robins barndomshem tomt och ekande. Jag hade med mig kameran, men fotade inte ett enda litet kort. Detta hus har varit ett extra hem för mig under många år. Tänk där friade Robin till mig och det blev vi för resten av våra liv. Efter att Elias föddes åkte jag och han många, många gånger hem till mina svärföräldrar, första gången när han bara var två veckor gammal. Jag har hjälp till med ommålningen av utsidan av huset, att gräva igen det baulta stora diket efter dräneringen, sovit en massa nätter, druckit många koppar kaffe, skrattat, ätit supergod mat, varit sjuk otaliga gånger och framför allt känns mig hemma där.
Jag känner mig väldigt glad över att mina svärföräldrar nu mera bor mycket närmare, men det känns ändå sorgligt att lämna detta hus bakom sig.
Nu öppnar sig ett nytt kapitel i livet.

Tjejerna, som varit hos mormor och morfar, hade bakat en hel massa och var väldigt ivriga på att bjuda. Jag blev efter att vi kommit hem skruttig och sjuk och var hemma från jobbet. Tjejerna hade båda två feber och fick stanna hemma från skola och förskola. Robin, som också var krasslig, vabbade med barnen och vi tog en enda lång vilodag. Skönt.

Hemmet badar i sol dessa marsdagar. Det är en fröjd att hela sovrummet lyses upp av solstrålar redan klockan sju på morgonen. Tycker inte riktigt om de mörka månaderna och är glad över att de nu ligger bakom och alla ljusa framför.

Köket är också fullt av solljus under morgontimman. Det enda negativa med det är bara att allt damm syns mycket bättre och fläckarna på fönsterrutorna sticker i ögonen. Blir nog till att ta en ordentlig sväng med dammvippan.

Månadsbilden för mars stämmer inte ett dugg för oss här uppe i norr, men den är fin ändå.

Här finns inga rinnande bäckar och snödroppar längst husväggen. Nej snön ligger vit på taken och täcker all mark. Det är en härlig tid den tid vi är i just nu. Vårvintern.

Det blåa har liksom tagit över totalt i vårt kök. Tycker om blå, men snart tänker jag börja plocka fram vår och påskpyntet och få mer gult i köket.

Mellistid med fil, flingor och frukt.

Och ja, jag är så trött som jag ser ut. Somnade sedan på kökssoffan efter att barnen ätit klart. Vi har förresten få ta över svärfars fina kökssoffa då köket i deras nya hus är så litet och soffan inte får plats. Den är underbar att ta sig en eftermiddagslur i.

Och vad har nu en äppelpaj och en kaffekopp med detta röriga inlägg att göra? Har tyvärr inget svar på det annat än att pajen var så mumsigt god och att jag ville få hinna fota den innan den åkte ner i våra magar. Och det kan jag förtälja att den nu i skrivande stund har.