Vårdagjämning och skogen glittrar av droppar. Det är helt magiskt vackert. Önskar att det vore skare så att jag kunde vandra runt i den glittrande skogen utan att bli helt blöt av svett av allt plumsande. Det skulle bli mer rogivande på det viset.
Vår fina plats på jorden. Önskar bara att jag fick veta om den kommer att bli beständig eller ej. Just nu är vi liksom fast mellan att inte kunna sälja och gå vidare eller att stanna, gräva ner rötter och skapa vidare på vårt hem.
Jag älskar att se livet i små rutor. Det gör det stora hela lättare att ta in. Jag har ett tunnelseende som ofta kan ge problem, men också ger det mig fantastiska möjligheter att zooma in på de fina detaljerna. Som denna vackra ruta av middagstillagningen. Hela köket runt i kring är som vanligt stökigt, men inte just på denna lilla ruta.
Finns inte mycket som är vackrare än det jorden skapat. Gott och fint. På golvet nedanför på en trasmatta ligger en liten kisse alldeles intill mina fötter.
Potatis och broccolisoppa, ingen favorit hos ungarna precis, men jag älskar den.
Middagen är framdukad. Soppa till mig, maken och den unge som vill smaka och köttbullar, potatis och brunsås till den som inte vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar