Äntligen ledighet!

Wiiii!!! Hon på bilden där har nu fullt och helt tagit ett lyckligt skutt in i semesterlivet. Att få dagar att få spendera med min man är något jag har längtat efter såå galet mycket. Att få arbeta tillsammans, lata, dricka kaffe, se på film, sovmorgon tillsammans i sängen, städa, umgås, sitta tysta med näsan i varsin bok eller mobil. Ja det spelar faktiskt inte så stor roll vad vi gör, bara att vi får göra det tillsammans. Jag är så otroligt less på den vanliga vardagens rutiner, vilket är full med tider att passa, tidiga morgnar, arbete, läxhjälp, skjutsa hit och dit, väskor att packa, matlådor att tillaga osv. Näe, en semester från det är just vad jag behöver.

På grund av min adhd och Aspergers kan jag inte jobba heltid. Har gjort det under en del av mitt liv, men gjorde då inget annat än att arbeta och resten av tiden bokstavligen sov jag. Det är inte ett liv jag vill ha. Jag har nu gått från att jobba 50 % till att jobba 75% under några års tid och med mammaledighet där emellan också.
75% känns som en väldigt bra tid att jobba tycker jag och tack vare mina nya mediciner har det faktiskt funkat rätt bra.
Men jag har mer och mer börjat att få tillbaka mina behov av att sova. Jag har inte riktigt tänkt på det själv, för jag har mått så väldigt bra där emellan och har lust och ork till så mycket. (Vilket jag inte känns på så många år.) Min dotter sa till mig här om dagen att hon tycker att det är så tråkigt att jag hela tiden är så trött. Min man har flera gånger sagt precis samma sak.

Jag ville ju inte ha en liv som består av arbete och sovande.
Någon som har samma diagnoser som jag och som känner igen sig?

Men nu har jag ju som sagt semester! Och det tänker jag ha fullt ut.

Måååånga blommor ska här plockas och skötas, både vilda, egenodlade och köpta. Jag älskar att greja med blommor.

Det är så mycket på gården jag vill göra. Har börjat med tusen projekt samtidigt, vilka jag far som en yr höna emellan. Men ja hoppas att jag ska ta tid till att läsa mycket böcker också. Föll som en fura för denna titel; " Små ögonblick av lycka (men rätt mycket elände med)". Vet inte alls om den är bra, det får jag väl märka tänker jag.

Denna bok är jag redan halvvägs igenom. Så bra!

Så mellan allt projektjobb med gården hoppas jag på många stunder likt denna. Att sitta hopkrupen på min dagbädd ute i trädgården och läsa, läsa, läsa.