Pannan har stannat under natten och köldgraderna ute gör att husets innetemperatur inte direkt är särskilt varma. Sicken tur att det finns hemstickade tjocksockor att klä in fötterna i och varma ullfiltar att krypa in under. Måndagar efter att jag jobbat helg brukar vandra förbi i ett slags töcken. Jag älskar verkligen mitt jobb, det är det här som jag är bra på och vill jobba med. Men de helger man jobbar innehåller så många arbetstimmar dessutom med så få personal. Det är tufft att ha allt detta ansvar över så många människoliv som man har under helgpassen och när helgen är slut och jag slappnar av faller jag ner i en slags trötthet och orkeslöshet.
Men denna måndag känns faktiskt allt helt ok. Känner en förnöjsamhet och inte alls denna förtvivlande önskan att bara dra något gammalt över mig. Tänk ändå, en lång ledig skön måndag.
Våra många fina prylar.
Ute målas naturen in i en vit gnistrande magi. Älskar denna tid då höstens färger blandas med vinterns vita kalla.
Efter en lång långsam förmiddag inne vandrar jag och minstlillan ut på vår gård för att ta itu med sådant som ännu inte ordnats klar med inför vintern.
Denna plätt av vår gård används inte alls av oss. Det är bara en grönyta som bara finns och som vi kör runt med gräsklipparen på då det behövs. Här är det mycket mygg och platsen känns allmänt ogästvänlig. Nu vill jag att denna plats ska få bli en älskad plats och mina planer för den ska skrida till verklighet. Hoppas jag i alla fall. Skog och sly hoppas jag ska röjas till våren så att mer sol kan lysa här och mer att röjningen också gör att det blir mer luftigt och mindre vänligt för myggen.
Här vill jag skapa en plats för odling av grönsaker, rotfrukter och blommor.
Då jorden i Skogshägna är full av sten och det går inte att ta ett enda spadtag utan att drabbas av vibrationsskador av alla stötar mot småsten, storsten eller baultasten har vi planer på att bygga uppåt. Nu håller vi på med att lägga ut tidningar, som mina föräldrar sparat åt oss under sommaren, ut över platsen där landet ska vara för att kväva gräset som annars där växer. För att inte tidningarna ska hinna blåsa bort innan snön kommer har vi lagt små jordhögar här och var.
Tanken är att vi ska lägga avbarkade trädstockar i två kvadrater och sedan skopa dit jorden.
Jag har under många år inte vågat mig på att börja något större projekt då jag vet att jag då och då faller och inte klarar av att fortsätta och avsluta. Nu är jag less och vill inte längre begränsas av detta. Om jag känner att jag vill skapa något, varför då inte våga kasta sig ut och prova? Även om jag vet av gamla erfarenheter att det ibland misslyckas. Men man kommer ju aldrig mer framåt om man ständigt tittar bakåt.
Så nu vill jag börja. Våga att börja. Låta det ta den tid det tar och sedan en dag kanske få njuta av det som vuxit sig fram. Längtan efter denna odlingsyta och växthuset som vi vill bygga här är för mig så stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar