Denna helg har jag fått vara med på ett mycket angenämt bröllop. Lagomt, trivsamt och fina vänner. (Alltså inte lagom trivsamt utan lagomt OCH trivsamt, kände att jag var tvungen att förtydliga detta.) Det var min kusin Camilla som gifte sig med sin numera man Kim.
Satt vid samma bort som några av mina bästa vänner. En fråga, kan man vara kär i sina tjejkompisar? Det var då så det kändes där jag satt. Så här i efter hand kan jag ju undra om jag såg mest fånig ut. Jag satt där och log och tittade på mina underbart vackra tjejkompisar. Vackra fina Karin, Hanna, Mona och Elina vad jag tycker om er!
Lovade ju lite kort på klänningen Camilla sydde åt mig för ja vad ska man tro typ 15 års sedan.. Här kommer det i alla fall;
Fikat såg verkligen smaskigt ut och jag älskar bröllop som är personliga =) Liksom inte varje hem behöver se ut som ett hemma hos reportage så är det underbart när ett bröllop inte är som taget från någon mall på hur ett bröllop ska/bör vara!! Klänningen var jättefin o du är som gjord för att klä dig i rött !! =) Fina Ni o fina brudparet ! Sen tror jag visst man kan vara lite kär i sina tjejkompisar om man med kär menar "känna en stor kärlek, tacksamhet o glädje till" ;)
SvaraRaderaJa, det va ett jätte fint bröllop, lagomt stort. Och nog va det gott me kvälls fika....Att gilla sina bästa vänner är ett stort plus. Jag kan oxå känna så mot mina bästa vänner...är kär i dom ....men inte på samma sätt som man är i sin käre make. Men de vänner har alltid funnis där i olika perioder av mitt liv. Vänner som inte och gått utan funnis kvar. Dom gillas mycke.../ Kramen från mor din
SvaraRaderaÅ, vad fina ni var allihopen! Såg väldigt mysigt och trevligt ut bröllopet! :)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera