...eller ja det blev väl mer hur solen lyser på mina barn. Det blir sådana häftiga kontraster mellan ljuset och skuggan. Den enda nackdelen med solen ljus är väl att det nu också tydligt visar på att det var ett tag sedan jag dammtorkade och putsade fönsterna :P.
Jag vet inte hur det är med er, men för mig känns vissa dagar som att jag inte passar i den här rollen som mamma. Undrar lixom hur Gud tänkte när han skapade det lilla barnen i min mage och lät mig få bli mor. Låt mig förtydliga i att jag sa vissa dagar, jag känner inte så varje dag.
Just nu är lillan i någon konstig vallhundsfas, vi ska alla i familjen vara på samma plats annars blir hon orolig. Jag får absolut inte göra något utan henne, som att laga mat eller städa. Utan hon ska ständigt bäras eller sitta i knä på mig eller Robin. Hon är svår att få i mat, svår att lägga på kvällen och får ibland sådana konstiga gråt attacker.
Ja det är så det är med barn. De har sina perioder som förhoppningsvis går över på ett tag och så hamnar de i någon ny. Det är bara som mamma att gilla läget och tänka att det här går över. För ja i sinom tid så gör det oftast det.
MEN idag så brast det. Jag vet inte om det är någon sådan där röd vecka på gång som gör mig extra känslig eller vad det nu kan vara? Det blev bara så att efter att försökt få i henne mat i något som kändes en evighet tog jag hennes talrik och kastade den sonika över hela köksgolvet. Det flög makaroner och korv över allt... Sedan ställde jag mig i tvättstugan och bölade medan lillan satt kvar som ett frågetecken vid köksbordet.
Känner jag mig stolt över det, nej absolut inte. Ledde detta till att hon fick i sig någon mer föda, nej inte det heller. Jag hoppas inte det skapade några psykiska men hos min dotter, men det gick bara inte att hejda. Det brast bara helt enkelt...
Sänder dig en STOR kram. Du har min fulla beundran! Förstår att det inte alltid är solsken i mamma - barn - relationen. Du är strong som berättar. "Solskensbloggar" har vi tillräckligt av. Tror det behövs verklighetsbloggar med både ljus och mörker, för sånt är livet, inte minst för småbarnsföräldrar. Lilla E vet att du älskar henne och tar därför inte skada av att du blir arg utemellan.
SvaraRaderaJag hoppas att det snart funkar bättre för er igen!
Elaka f
Fina Petra ...du är nog en helt normal mamma med normala (om ej de bästa) reaktioner när det "svämmar över" . Kan trösta dig med att jag har fått en hel del "utbrott" genom åren som inte varit positiva på något sätt....men nu när mina barn är vuxna alla fyra så inser jag att all kärlek o omsorg jag gett dem överväger de få utbrott jag fick när jag inte räckte till ;) Dina barn känner av din kärlek till dem o det är vad de kommer ta med sig när de växer upp ! Du är en modig kvinna som helt ärligt delar livet som det är.....fortsätt med det =) Kramar
SvaraRaderaTACK Anna och Mari för era uppmuntrande kommentarer, de gör mycket för ett trött mammahjärta!
SvaraRaderaJag väljer att skriva om detta för att på något sätt uppmuntra andra mammor och pappor och visa på att det "alla andra" inte alls är så himla perfekta och duktiga som man ibland kan få för sig att de är. Jag är inte en perfekt mamma, vilket jag inte tror att så många andra är heller. Men jag gör mitt bästa för att försöka, vilket jag också tror att de flesta andra också gör!
En kommentar från fb som gjorde mig glad;
SvaraRaderaAnna Alajääskö; Tycker det är skönt att vissa kan vara ärliga i sina bloggar. Inte bara skriva om allt som är bra och mysigt hela tiden Det som hände dig händer nog väldigt många men skillnaden är att du berättar det många inte skriver ut...
Ha, ha det låter som min mammas häftiga temperament finns i fler delar av släkten. Aj, vilken tur att mamma inte läser bloggar, för annars skulle det nog komma en tallrik flygande. Uppriktigt talat så har ju mina syskon och jag blivit tämligen harmoniska människor trots lite sjögång hemma ibland.
SvaraRaderaSå det är där det kommer i från, vilket elände att just jag skulle få delar av det ;P
RaderaPuh vilken tur, då behöver jag inte ha alldeles för dåligt samvete.