Ett hem

Storbror och jag har idag haft en liten äggmålarverkstad. Äggen blev mycket tjusiga må jag säga. Bilder på dem kommer senare. Av allt äggsmet blev det pannkaka och sockerkaka. MUMS!

Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt förtjust i gamla saker. Tror bestämt jag skrivit om det förut, jo kika på; Fult-men-vackert.

Jag har alltid dragits mer till gamla lite småfula hus med konstiga vinklar och vrår än de nya moderna med stora öppna ytor. Förvisso kan jag nu se det praktiska i att ha nybygda hus, särskilt i städsynpunkt, men annars så nej gamla ska det vara. De tilltalar mig mycket mer.

Tycker om att stanna och titta på gamla öde hus. Det är något vemodigt och sorgligt över dem. Hus behöver människor som andas och bor i dem annars bryts de snabbt ner.
Det finns så mycket historia i ett hus. Huset är inte bara ett skydd mot vind och kyla, det är eller har varit någons hem. En plats de älskat och vårdat, där man har haft sin fasta punkt i livet. Eller också en plats man hatat, känt sig instängd i och velat på alla möjliga sätt bryta sig loss i från.

När jag står där och förundras och undrar kring det gamla öde huset skulle jag så gärna vilja få resa tillbaka i tiden och se hur huset såg ut i sina blomstrande dagar. Se människorna som levde i det, gardinerna i fönsterna och landskapen runt omkring. Tänk så häftigt.