Ytlig blogg?

Usch, jag känner att denna blogg på senaste tiden blivit allt för ytlig. När jag går tillbaka och tittar ser det ut som att vi lever ett så mysigt gemytliga liv. Vilket vi också ibland gör, men prefekt är det inte. Man kan få för sig att jag är en perfekt öm moder som alltid umgås med mina barn och är så där fantastiskt underbar hela tiden.. Jag skulle mer beskriva mig som en mor som gör så gott hon kan, vissa stunder lyckas jag riktigt bra, andra inte.
Jag skulle vilja skriva mer om mina tankar, men det tar lång tid och tar mer energi så det blir mest bara bilder nu mera då tiden inte räcker till.

Jag har funderat så mycket kring vad jag egentligen vill med min blogg. Jag känner en sådan tvetydig känsla till att blogga. Ena stunden känns det helt fantastiskt kul, andra fattar jag inte varför jag över huvud taget håller på med det.

Jag vill att min tro ska lysa igenom allt här på bloggen.

En orsak är att jag har så mycket lättare att skriva om saker än att prata. Det blir så lätt kortslutning i min aspergershjärna och mina tankar klipps av och glöms bort innan jag hunnit säga dem. Ja det är också en sak, jag har faktiskt Aspergers, vilket många som träffar mig aldrig skulle tro. Det är mycket lättare att prata om det här på bloggen än att försöka förklara det ansikte mot ansikte. Sedan internet kom in i mitt liv har jag haft det mycket lättare att hålla ett aktivt socialt liv än före. Det låter kanske lite konstigt, men så är det.

Att få en chans att visa alla sina foton är också en anledning. Att fota är bland det roligaste som finns och att ha ett ställe att få använda sina bilder på känns riktigt kul.

Jag vill också visa på en lite annan livsstil. Att visa på att pengar inte är allt, att pengar inte gör en långsiktigt lycklig. Jo visst är pengar ett nödvändigt ont, något man måste ha för att överleva. Jag och min man har valt att istället för att jobba jobba jobba för att tjäna så mycket pengar som möjligt valt att jag ska jobba halvtid så att jag ska få må bra och att barnen ska få vara hemma så mycket som möjligt.
Också att ett topprenoverat hem inte heller gör en lycklig. Jo till viss del, det gör det kanske mycket lättare att leva ur ett praktiskt perspektiv, men gör det dig lycklig i grunden. Jag vill visa på ett liv där vi finner lycka i det vi har här och nu.
Jag brottas ständigt med att vilja köpa och att inte köpa. Det är inte lätt, men vi försöker så gott vi kan.
 
En orsak till att jag har svårt för att blogga är för att jag hela tiden jämför mig med andra. Jag är hyfsat bra få att fota jo, men det finns så galet många andra som är 18 gånger bättre. Jag har lätt för att skriva, men det finns det också många andra som är så mycket bättre på att göra än vad jag är. Varför ska jag blogga och försöka visa upp mig som att jag skulle försöka vara så mycket bättre på någe vis?

Det är också så jobbigt att inte få se vad ni som läser har för reaktioner. Och är det någon alls som läser? Varför vill jag ha läsare? Ibland önskar jag att jag kunde nå ut till många fler och ibland inte till någon alls..

Det kanske lika bra att bara lägga ner och bara leva i det "riktiga" livet så att säga istället för att ha en del av livet här...
Eller så försöker jag satsa mer på bloggandet. Försöka hitta vägar ut till fler läsare, tror i och för sig inte att jag riktigt har självförtroendet för det..

Åh huga, jag tänker ofta alldeles för mycket.