Vid 33 är man pasé

Ääälskade förgätmigej. Fick plocka mig en bukett ur min grannes rabatt, men nu ser jag att de också har börjat att blomma på vår gård.

Minstlillan har hittat sig en favoritplats på gården.

Det vackra vädret gjorde det så tråkigt att gå in för att kunna baka lite födelsedagsfika till det stundande 33 års kalasandet. Så jag och dottern tok sonika ut alltihopa (förutom ugnen) och bakade ute medan minstlillan sov och storebror var hos kompis. Det var faktiskt så mysigt som det ser ut.

Vi gjorde en glutenfri knäckig rabarberpaj och lillans absoluta favorit, en sockerkaka. 

Så här gott blev det. Den fina kalasduken har min mamma broderat till mig och den passar så fint till somriga firanden.

Jordgubbar, går det någonsin att bli less på? Näe, skulle inte tro det. Det är ju SÅ gott.

Min far kom förbi under kvällen och sjöng "Vid 33 är man passé, vid 35 så kan man hälsa hem. Vid 40 jämnt är man ett skämt och högre upp så åker man väl på en propp." En gammal sång av Hasse och Tage. Kvällens absoluta höjdpunkt. Minstlillan fick prova morfars slokhatt, satt perfekt tycker jag. Bar att leka "tittut" med i alla fall.

Älskar doften av varm barrskog. 

Idag tog denna pingla med mig ut på loppis, glassätande och titta på fin konst. Jag har nog inte varit så nöjd över en stund i livet som denna dag. När vi stod i kassan för att betala våra superfina fynd undrade mannen i kassan "Åh, var det ni som kom gående över bron förut? Ni såg så somriga ut" Vilken glad komplimang tycker jag.

Inte kanske den bästa bilden, haha, men här är jag, nu mera 33 år och full av livsglädje.