en tanke som snurrar runt i mitt lilla huvud..

Det slog mig denna afton, när jag och Robin satt och åt kvällsfika tillsammans vid köksbordet, att jag inte sett på min man på väldigt lång tid. Jo visst har jag tittat på honom lite nu och då. Det är ju som oundvikligt när man bor i samma hus. Men jag har inte verkligen tittat på honom.

På något konstigt sätt har han som blivit ett med inredningen, något som behövs och som alltid finns där, men som man inte riktigt tänker på. I fredags hade han tagit på sig en skjorta bara för min skull, men jag märkte det inte förrän på kvällen då han skulle ta av den. Det är inte det att jag älskar min man något mindre. Absolut inte! Det har bara blivit så utan att jag tänkt på det.

Nu mera har det blivit att det är mest Elias som får min uppmärksamhet. Vad man är gör så är det han jag hela tiden håller uppsikt på. Vid matbordet är det honom mina ögon lägger sig på, bara för att han är såå söt att titta på eller för att han gör något lurt så man måste säga åt honom att sluta upp med vad det nu är han gör. Han är så söt när han vandrar runt här i köket och flyttar runt allt som kommer i hans väg. Stoppar sina nappar i plastburksskåpet, plastburkarna i torktumlaren, den rena tvätten i lådorna i köket. Eller så ramlar han, blir på dåligt humör eller blir ledsen för något annat som gör att man måste springa dit och kolla hur han har det.

Ja det är kanske inte så konstigt att Elias får den mesta av uppmärksamheten. Men även om jag älskar Elias mer än livet självt älskar jag ändå den man som jag sagt ja till att leva med i livets alla lägen lika mycket.

Från och med nu ska jag någon gång varje dag titta på min man. Se på hans vackra ansikte, höra hans röst och njuta av att han är baaara min :D