FY! ...eller kladd?

Jag och Robin kan inte riktigt komma överens om frågan, ska man låta sitt barn få äta med händerna, eller ska man säga "FY, FY inte så!" och istället fortsätta försöka mata. Egentligen är vi inte oense, det är bara så att vi inte riktigt kan bestämma oss hur vi ska göra.

Ty det förefaller sig nämligen så att vår lille son endast skriker, grinar och vägrar äta om han inte får ha matskålen eller tallriken inom armlängds avstånd och hålla i en egen sked som han kan kladda runt maten med. Ibland kan han lyckas få in en sked med mat i munnen, men det mesta får han in genom att äta med händerna eller via vår matning.

Hur ska vi nu göra? Ska vi bita ihop och stenhårt hålla på våra regler. Att man äter med bestick, inte med händerna. Låta honom skrika och grina tills han förhoppningsvis kommer att lära sig och ge med sig. Det kanske blir några måltider han får lämna matbordet utan att ha fått i sig så mycket mat utan har istället förorsakat sina stackars föräldrar en eländig huvudvärk.
Men han har då fått lära sig att hans föräldrar inte viker ner sig. Sedan får vi bara hoppas att det är en god uppfostran.

Eller, ska vi gå den lätta vägen och låta honom få sin vilja igenom och äta och kleta med händerna. Han får då i sig sin dagliga kost och får vara nöjd och glad. Dessutom får vi slippa stöket och bråket och gå kvällen till mötes utan huvudvärk. Sedan får vi sakta men säkert försöka leda in honom på "äta med sked vägen".
Men har han då istället lärt sig att "bara jag tjatar och grinar lite får jag alltid min vilja igenom". Att han fått sig ett par veka föräldrar.

Enligt alternativ ett så lär han sig lyda, blir mindre kladdig, men kanske får dålig självkänsla av för sträng uppfostran.
Alternativ två så får han i sig den mat han behöver, men blir alldeles kladdig och lär sig kanske att han får göra som han själv vill.
Vilket tjänar man mer på i det långa loppet, sträng eller mjuk uppfostran? Eller spelar det egentligen ingen roll??

Det är inte någon lätt uppgift det häringa föräldraskapet må ni tro!

Det här med maten kanske låter som ett litet problem. Men betänk vilka prövningar vi kommer att måsta ställa oss inför senare i livet. Vilja köpa leksaker, tid att komma hem om kvällarna, alkohol, ha tjejen på rummet osv.. Hur vi löser dessa "små" problem vi står inför idag kommer att lysa igenom de "större" problemen i framtiden...