Det är så vimsigt på jobbet och det är väl det som gör mig så trött. Först och främst så har jag ju inte jobbat på si så där 1 år och 3 månader så det tar ett tag innan man hinner komma in i den så kallade "jobbrytmen".
Har också börjat att jobba på en ny avdelning. Dessutom har kommunen bestämt sig för att lägga ner slemhemmet (som det kallas enligt Karin, heter egentligen Sjukhemmet). Många som jobbar där har jobbat i kommunen i "hundra år" så de petar ut rätt så många andra nu när de ska förflyttas över till hemtjänsten eller andra boenden.
Till min avdelning kommer det 4, en som redan har inskolas och tre som ska inskolas i veckan. Av 8 personal på vår avdelning är alltså 5 nya....
Nej, blä! Längtar tillbaka till min "gamla" avdelning, saknar personalen där och det vana trygga. Jag med min asbergerhjärna kommer snart att bryta ihop av all förvirring!
Elias har gått sina 3, 4 första egna steg idag.
Det är ändå något särskilt med att se sitt barn lära sig att gå. Man släpper allt annat, stannar upp och bara tittar på det fantastiska som håller på att hända. Det lyste WOW i hela Elias ansikte när han tog sina små kliv framåt helt utan att hålla i något. Så häftigt!
Jag och Robin ville att han skulle göra det igen och igen och igen. Medan Elias (efter att han gått några gånger mellan oss) ledsnade och tycktes ha glömt den häftiga känslan och ägnade istället all sin uppmärksamhet åt att slänga ut alla platsburkar från platsburksskåpet och försöka sprida ut dem över halva köksgolvet. Vilket han lyckades med alldeles ypperligt.
Jag och Robin får helt enkelt vänta med spänning på nästa gång han åter igen får lust till att försöka att gå.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar