Vi tar en liten bit av huset i taget. Det är så mycket att skrapa, ruttna brädor att byta och väggarna är såå höga så vi orkar inte ta mer. Vi får väl se när vi hunnit hela vägen runt om det är dax att börja om från början igen...
Tänk vad mycket en extra person kan göra. Min lillebror kom förbi och hjälpte oss att måla lite ribbor. Det blir genast mycket roligare och man hinner så mycket mer.
För mig är det annars svårt att få så mycket gjort över huvud taget. Hade fixat i ordning och skulle just precis fatta penseln då storebror kom gråtande och hade ramlat. Efter en stunds tröstande tog jag nya tag, men han inte mer än att måla några decimeter då lillasyster behövde besöka toaletten. Näsa gång hade de klampat runt med sina springskor i en vattenpöl och var dyngsura in på skinnet... Gaah! Ja det är så det är, det ät bara och gilla läget.
Rosenbusken vid grannarnas ladugård har börjat slå ut. Den är så vacker, särskilt mot den slitna gamla väggen. Gissar att den kommer att få stå modell för fotografering vid fler än ett tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar