Julgran och sparktur

Efter att själv ha huggit och släpat hem årets gran fick jag hjälp att ta in och pynta den. (Granen har jag fått ta från vår snälla grannes mark.) La fram alla kulor på bordet och sedan började jag och barnen att hänga.

 Det blev minsann en rätt knubbig gran i år. Lite sned och krokig i stammen, men väldigt tät och luktar magiskt gott. Storebror hade rätt, det blir ingen jul utan gran..

 
 I dag fick minstlillan åka sin livs första sparktur. Det blev en rätt kort runda bara runt här i Skogshägna, men ändå. Hon riktigt tjöt av lycka. Storasyster stod på medarna på min och storebror sparkade sin egna spark i en väldig fart. Det var ett perfekt sparkföre.

Vi dolade på lite ute. Vi har inte så mycket snö, men det är ändå lite vitt här och var, vilket gör mycket för julkänslan.

Var i veckan till frissan och blev galet nöjd med resultatet. Nu har jag ju mössa på bilden så den går ju inte att se så bra, men luggen sticker i alla fall ut.  

Det kändes väldigt härligt ute och ute på åkern låg en vacker dimma som skapade en magisk känsla. Barnen åkte pulka på isbacken ner mot åkern tills storebror började gråta över något som gick fel, så vi gick in.

Just nu längtar jag så det värker i kroppen efter julmys. Ett sådant julmys utan gnäll. Att få sitta i soffan inlindad i en filt, med en bok i knät, en tekopp på bordet bredvid, tända ljus och att bara få sitta där och försvinna in i bokens värld. Komma tillbaka ibland till verkligheten, lukta och titta på den underbara granen, ta en knäck och sedan försvinna in i boken igen..
Jag älskar mina barn, men just nu är jag så leds på detta eviga bråk och eviga gnäll. Just nu kan de inte leka i fem minuter utan att någon börjar att gråta.
Åh vad jag vill vara i fred! Fånigt och löjligt tänkt kanske, men det är så det känns just nu.