Nystart

Snopet var ordet för min arbetsstart, blev nämligen förkyld och febrig. Låg nerbäddad i vår säng och sov nästan två dygn i streck. Kikade lite i taket, funderade kring livet, sov en stund, svettades, frös, sov en stund till, läste lite bok, kikade på någon blogg, sov lite, klurade på livet ännu mer, snurrade runt på instagram och sov igen. Det var inte så tokigt att få vara ensam i hemmet för en stund, men det var ju tråkigt att behöva vara sjuk.

Idag var jag hemma med tjejerna hela dagen. Klev upp och hjälpte storebror till skolan, men la mig sedan igen och myste lite med minstlillan. Sedan hade vi faktiskt en rätt trivsam förmiddag. Satt och ritade och lyssnade på ljudbok bland annat.

Sedan kom storebror hem från skolan. Det hugger alltid i hjärtat på mig när jag ser honom vandra i väg genom skogen mot taxin på morgonen, men vilken glädje det är att se honom då han kommer hem igen.
Eftermiddagen blev mer bråkig, som det lätt blir då tre barn ska försöka samsas och mammans tålamod kanske inte riktigt är lika stort som på förmiddagen.

Det känns att kroppen inte riktigt är så frisk ännu, men jag ska ändå jobba i morgon. Det har känts lite motigt, men nu när det väl är dags vill jag ju få komma i gång någon gång och inte bara ha det framför mig.

Min käre make vann en dag här under julen en slow cooker. Kände mig rätt tveksam till den vid första ögonkastet. Visst den är säkert bra, men hur ofta kommer man att använda den? Kommer den mest att stå och ta plats i något skåp. Hejba så jag fick nit på mina negativa tankar.
Maken har nu lagat supergod mat i den flera gånger. Han gör i ordning på kvällen, stoppar i allt som behövs i slow cookern på morgonen, startar den och till middagen är maten klar och jag behöver inte göra ett dugg. Vilken grej! Dessutom står den hela dagen och sprider ut god, god matdoft.

Nu gör jag ett nytt försök till att starta i gång att jobba. Önska mig lycka till! (Jag har ju varit mammaledig nu i två års tid, vet ju knappt ens hur man gör då man umgås i vuxet sällskap.. )