måndag 9 januari 2017

Tillbakablick på 2016


Januari började med feber och förkylning, julen packas ner eftersom och tulpanernas tid tar vid. Utomhus är det gnistrande vitt, temperaturen sjunker ner till trettio minusgrader och solen visar sitt vackra ansikte många fina dagar. Naturen är som tagen ur en Narnia film. Dagarna rullar på, vi klär oss varmt för att inte frysa och minstlillan börjar att masa.


Februari, min värsta månad på hela året, men faktiskt så blev denna månad inte alls så tokig, rätt fantastisk faktisk. Snön vräker ner och sparkföret blir fantastiskt. Det är allt bra härligt att sparka. Dock ligger lite jobbiga "jag är nog den sämsta mamman" tankar där i hörnen och gnager. Det skulle allt vara skönt att få pausa en dag eller två från mammaskapet.


Mars anländer och det känns att dagarna blir längre. Det blir sportlov och vi lämnar slasket här vi kusten och åker till inlandet till mina svärföräldrar där riktig vårvinter bjuds. Vi sitter ute på renskinn i solen, dricker kaffe kokat över eld, åker slalom och pulka, så underbart som det kan bli. Dagarna hemma varierar med slask, frost, snö, regn, gegga, klarblå himmel, tussilago, vårsol, is allt i en salig röra. Jag och storasyster bakar sockerkaka nästan varje vecka och huset börjar påsk och vårpyntas.


April slaskar och man kan höra hur det fräser i snön. Utelivet påbörjas ordentligt, vi äter picknick utomhus på gården, katten Gordon blir utsläppt från vårt hus och har många spännande ställen att utforska och Minstlillan kryper runt i galonställ med plastpåsar på fötterna. Små, små blommor börjar titta fram här, tvätten får hänga ute och torkar i ett nafs och plötsligt stannar världen upp för mig i ett lyckorus storspovens drillande vackra sång hörs över åkrarna, SÅ underbart.


Maj är en sådan månad som när den är slut så tar man om månaden en gång till, det är ju en sådan härlig tid. Det går alltid lite segt först tycker jag, våren alltså, men när den väl sätter igång går det knappt att hänga med. I början av maj blev Sigrid ett år. En helt fantastik födelsedag fick hon med sol och värme. Sedan tog vi vårt pick och pack och drog ner till min bror i Göteborg för att få uppleva deras underbara försommar med blommande träd och ängar av vitsippor.


Juni, som är "min" månad börjar solig och fin. Jag gör mängder av fina loppisfynd, vi besöker "Grunkor och mojänger", äter frukost ute i solen och är ute så mycket som det bara går. Min kusin har sitt årliga maskeradkalas, så underbart galna släktingar jag har alltså. Det njuts av blommor och vackra väder. Det bråkas, kivas och storasyster flyttar i vredesmod hem i från si så där fyra gånger om dagen.


Juli börjar inte med så många varma dagar, men väldigt vackra. Det går nästan inte att sova bort någon enda liten minut av de ljuva ljusa nätterna. Min mest magiska sommarnatt var den vid en sjö här i trakten där jag fick njuta av en underbar solnedgång i härlig ensamhet. Sommaren blir varm och skön och många dagar vid stranden vid havet eller någon sjö får avnjutas. Jag och barnen drar till mina svärföräldrars sommarstuga och avnjuter sköna somriga dagar.


Augusti börjar i sin sedvanliga ordning i bärlycka. Hallon från gården plockas in, barnen smaskar på det sista smultronplantorna har att ge, min pappa kommer förbi med hjortron och blåbär plockas av bara den. Jag hittar jättefina röda stolar till köket, det stökas i hela huset och jag städar så gott jag hinner med. Sedan drog ett åskväder förbi och tog med sig all sommarvärme, det blev som höst på bara en helg. Jag han lixom inte med att säga hejdå till den vackra sommaren och hur mycket jag än älskar hösten ville jag ändå ha lite till av de varma sommardagarna.


September tar över bärglädjen och det blir många stunder i skogen med blå händer. Storebror fyller sju år och firas med ett riktigt monsterkalas. Min kamera går sönder och vemodet växer inom mig. Har gått omkring med en gnagande känsla en längre tid, har inte orkat mycket, men inte heller kunnat njuta av att bara vila heller. När kameran gick sönder skapades ett utlopp för min ledsenhet och det gick inte riktigt att hålla kvar inom mig. En dag kom min käre make hem med en nygammal systemkamera till mig som han köpt i smyg, blev så glad. Men vemodet försvann inte. Tog många stunder ute i den vackra naturen.


Oktober börjar med sorg i familjen, min fasters man dör i cancer. Naturen är underbart vacker, men allt beslöjas av ett sorgdrapperi. Så många dör i den där hemska sjukdomen. Frosten kommer redan i början av september och jag beger mig ut i den kalla morgonen för att möta gryningen. Tjuvfotar hemma hos mina svägerskors vackra färgglada hem, så kul att ta kort hemma hos någon annan. Dagarna hemma fortsätter i sin vanliga takt, storebror går i skolan och jag och tjejerna stökar på här hemma.


November blir till en riktig vintermånad. Pang sa det och snön fullkomligt vräkte ner. Naturen blir vit och oändligt vacker. Storasyster fyller en hel hand och vi bakar och fejar för att kunna bjuda på något gott. Himlen bjuder på helt magiska färger morgon ut och kväll in. Jag och Robin åker på en efterlängtad helg bara han och jag hand i hand. Så underbart att bara få rå om varandra för en stund. Advent börjar så småningom att smyga sig in i vårt hem och sista helgen får vi tända det första ljuset.


December julens månad. Älskar att få ta fram mina lådor och pynta loss allt efter hjärtats lust och glädje. I år hände det dock något med mig, stressen att få till det där "julmyset" tog bort glädjen i allt i hop. Eller nej inte riktigt allt, nog fanns det också många fina julstunder i detta hus denna jul. Julhelgen tillbringade vi i snöriket Kristineberg.


Tusen, TUSEN tack för att ni velat följa mig under mitt år här i Skogshägna. Snälla, snälla ni lämna gärna en liten kommentar här i bloggen. Skulle behöva det så mycket! STOR kram från mig!



4 kommentarer:

  1. Fina bilder. Och fint sätt att så mera ett år som gått. Jag hade glömt hälften. Mormor

    SvaraRadera
  2. hej, jag tittar in här titt som tätt. Ni bor ju i en helt annan värld av Sverige, helt annorlunda mot vår östra Blekingehörna. Sån vacker natur runt knutarna... som vi har också... Men på ett helt annat vis. Här finns ju vår underbara skärgård... Som inte fotas av mig så ofta, tyvärr.Du har alltid såna underbara bilder att visa, en fröjd för mina ögon. Har kommenterat nån gång, tycker det är trevligt att ge feedback.
    Bor ni väldigt enskilt? Ser så ut. Inte bara att gå in till nån vän, granne, då du känner för det? Ibland behövs det! Att få prata av sig med någon utanför familj och släkt... tror jag.
    Kram på dej och ha ett alldeles underbart 2017 med glädje och samvaro med din fina familj!
    Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lena! Jag blir alltid så glad över dina kommentarer, tack! Feedback betyder jättemycket.
      Vi bor ute i skogen, men det går att gå in till samhället, det tar väl en halvtimma eller så. Just kring vårt hus ligger det tre hus till. Vi är som fyra hus på rad, fast med rätt mycket luft (och träd) emellan :-)
      Hoppas du får ett bra år du med! Kram /Petra

      Radera
  3. Tack själv! Du vet ju att jag inte sitter vid datorn särskilt mkt, än mindre följer Bloggare. Men din betyder mkt för mej. Både dina kloka tankar och dina underbara bilder som får mej att fatta att jag faktiskt bor i en vacker del av Sverige.

    SvaraRadera