Lite från oss

Nu börjar vårpyntet komma fram lite eftersom. Jag ser det mer som vårpynt än som påskpynt. Tycker att det är så fånigt att ha en liten låda full med påskpynt som mest bara befinner sig i den mörka lådan årets alla månader och bara står framme i en ynka vecka, eller kanske max två. Nej här står det framme en rätt lång tid, och som sagt vårpynt kallar jag det och våren är ju en rätt lång tid.  Jag har längtat så länge nu (känns det som) efter att få vårpynta. Gult, ljusgrönt, turkost, lila, orange i en salig blandning.

Till köksfönstret har jag köpt lite nya blommor. Hoppas bara att minstlillan kan hålla sig från att slita loss alla lila blommor. Hon har redan hunnit slita av och smula sönder några innan jag han stoppa henne.

Denna söta lilla duk fick jag alldeles nyss av min svägerska Frida.

En farligt söt liten godisskål. Man får nästan lust till att äta upp hela skålen.

Vårt hem i en salig röra av stök, tvätt och lekande barn. Eller ja bråkande är de väl kanske mest av tiden och lekande där emellan.

Minstlillan hon är ständigt sysselsatt av den ena eller det andra.

Satte henne en dag att diska en stund så att jag fick laga mat utan att måsta bära omkring på henne samtidigt (hon börjar att bli rätt så tung). Gick bra till en början, men sedan blev det väldans blött mer än just i diskhon.

Man kommer ju åt mycket bättre om man sätter sig på bordet eller bänken. Fattar inte varför det skulle vara så farligt... Denna pall är hennes bästa vän. Den ömma modern är väl inte precis lika glad i den kära vänskapen.

 Söt som kanin.

Eller så finner man henne stående på en pall.

Hihi, ja det var lite om vår minstlilla. Söt som socker är hon och jag är så tacksam över att få ha henne till låns ett par år. För det är ju så med barn, de kan driva en till vansinne, men ändå älskar man dem till månen och tillbaka tusen gånger om. 

Storasysters rum går sakta med säkert framåt i sin renovering. Som sagt sakta, men det är ju så det blir när inte tiden eller framför allt orken finns. Just nu är vi i färd med att sätta upp gipsskivor och funderar kring vilken tapet vi och hon ska välja. Jag tycker hemskt mycket om den blårutiga, men lilla storasyster är mer inne på den ljuslila (den längst upp till höger). Det blir ju hon som får bestämma. 

Vårtecknen börjar att ta mer och mer plats längst flödet bland de jag följer på min instagram. Här hos oss finns ännu inte så många mer än det underbara ljuset och att solen börjar att värma kinden. Videung tycker jag så mycket om och det finns det en hel del av. Det går inte att låta bli att plocka några kvistar och stryka de mjuka, ulliga, gulliga mot mitt ansikte.