Örstyng. Så galet jobbigt det kan vara. Minstlillan hade det för några dagar sedan och hon bara grät och grät. Fick henne att somna tillslut i min famn. Det gjorde så ont i mig att se henne ha så ont och inte kunna göra något förutom att trösta och vagga henne i min famn. Under helgen fick jag lika ont i örat jag själv. Trodde jag skulle krevera. Så ont! Nu vet jag precis hur minstlillan kände. Tack och lov gick den värsta smärtan över och nu är det mest en liten känsla av ont och hörseln är mycket sämre på det örat.
Idag är äntligen mina barn friska, ja typ friska i alla fall. Själv mår jag inge vidare, men det är i alla fall något som jag vet kommer att gå över och som man kan friskna till i från. Helst vill jag bara krypa ihop i soffan och knappt göra någonting alls. MEN då min islandströja blev helt klar var jag bara tvungen att bita ihop och ta mig ut för att kunna fota den.
Min tulpanbukett fick följa med ut för att vara med på bilderna.
Vackert vitt är det ute och solen omfamnar allt och gör allt gnistrande vackert.
Skönt att få vara ute en stund och göra det jag gillar allra mest, att få fota. Men nu lämnar jag utelivet för att krypa ihop i min röda vardagsrumssoffa igen, dra en tung skön ullfilt över mig och inte kliva upp under resten av dagen.
Förutom för att fylla på kaffe eller tekoppen förstås...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar