Efter en arbetshelg brukar jag vara fullständigt slut. Det sociala samspelet, det stora egenansvaret och den stora frånvaron av hemmamiljön brukar tillsammans göra mig väldigt hjärttrött och utan energi till att vare sig ta hand om mig själv eller min familj.
Behöver fly från verkligheten.
Tiden före våra barn kom in i mitt liv sov jag stora delar av den tiden, eller låg i sängen i timtal och såg på filmer. Nu är inte det riktigt en möjlighet och jag vet inte heller om det egentligen skapade så mycket mer ny energi. Det var i alla fall mitt sätt att fly bort från min kaotiska tillvaro i huvudet.
Under dessa senaste år har jag inte haft nästan någon tid för hjärnan att återhämtas, att stänga av och inte bry sig om ansvar, vad som borde göras och att någon annan är beroende av just dig alla dagars sekunder. Vilket är helt och hållet förståeligt då små barn kräver mycket av de som de är beroende av.
Nu börjar mina barn att bli mer självständiga och jag får mer tid till att vara min egen person. Men min hjärna är fortfarande densamma och blir väldigt trött av att läsa av sociala samspel. Har nu också en medicin som gör att jag kan hålla uppe koncentrationen längre stund av dagen och faller inte heller lika djupt i tröttheten och energilösheten som jag förut gjorde.
Men måndag efter helg är fortfarande en väldigt trött dag.
Mina föräldrar kunde ta hand om minstlillan medans storbarnen var i skolan och jag kunde ta mig en lång ensam promenad i skogen ovanför deras hus. Det var en regnig och mulen sensommardag, men det är mig inget emot, snarare tvärt om.
Här kommer några bilder från denna dag.
Stövlar, skogsarbetarbyxor och min "nya" kappa i tungt manchestertyg. Nu när jag ser på bilderna ser jag ut att vandra runt likt en stor tygpåse, men jag måste säga att den kändes otroligt skön att ha på sig. Blev förvisso väldigt blöt på byxorna av att klampa runt på myren och kappan blev blöt då jag skulle böja mig ner för att få rätt fotovinkel. Annars så var den helt perfekt för detta väder och ingen fukt kröp in på överkroppen genom kappans tyg. Älskar dessutom färgen.
Färgerna ute förresten helt magiska dessa dagar. Allt är mulet grått och färgsprakande klart på samma gång på något mystiskt sätt.
Följ med mig på en promenad på en stig vars många fötter har vandrat och ut till en tjärn som för inte bara mig, utan för många, har gett själsro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar