Färgblind?

Man kan ju tro att fru Marksén har börjat bli färgblind...eller har kanske blivit smått hög av solens vackra strålar vilket lett till att hon önskat klä sig son i alla färger hon bara kunnat hitta..
Nej..det låter i åh för sig inte helt otroligt, men det förfaller sig så att Elias växer så det nästan smäller om det och har vuxit ur sin fina blå overall. Jag tog då fram lådan med alla arvegods och började febrilt leta efter något i hans storlek. Därav denna vackra kreation :D Måste tillägga att koftan inte är något arvegods utan är stickad av Elias mormor.

Idag är en sådan där härligt underbar vårvinter dag. Elias är dock rätt så gnällig, vilket kanske inte är så konstigt för han är rätt så förkyld stackarn. Men utöver det är det helt enkelt en fantastisk dag. Den gör att man börjar inse att man kanske kommer att överleva vintern ändå och att det snart kanske kommer att bli vår även detta år.

Det som känns lite jobbigt just nu är känslan av att inte höra hemma i sitt eget hem. Känner starkt igen känslan av "in between"-känslan som Elina Sundholm skriver om i sin blogg. Att inte orka städa, fixa och dona för "vi flyttar ju ändå snart.." Det börjar bli eländigt lurkigt och stökigt i detta hus och det är fullt med flyttkartonger över allt som man ständigt snubblar över. Men jag känner mig ändå riktigt lycklig och ser fram emot flytten till ett hus jag faktiskt kan kalla mitt eget!